Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Setterwall: Herresätenas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Setterwall
Materialanskaffningen ger en god inblick i tidens
byggnadsförhållanden. Inte ens ett självhushåll av wrangelska mått räckte till
för ändamålet. Murteglet slogs dock huvudsakligen vid egna bruk
på Sko och Flottsund, liksom ställningsvirke, en del timmer och
enklare ekvirke togs ur egen skog. Bjälkar köpte Wrangel i övrigt
från mälartrakten, bräder från Hälsingland, kalk från Finland
och Åland och kalksten oftast direkt från bönderna på Öland
medan den begärliga sandstenen levererades av gotlandsskepparna
i Stockholm. Finare material måste importeras från kontinenten,
inte minst från vår mäktiga handelspartner Holland. Här bereddes
den franska gipsen för stuckarbetena och här tillverkades det
svart-glaserade takteglet, enligt byggnadsingenjörens förhandsberäkning
till ett antal av drygt 65 000 pannor. Fönsterglaset beställdes i
Tyskland och det finare ekvirket köptes huvudsakligen från
Pommern och Riga. Vad kopparen beträffar var Wrangel lyckligare
lottad. Under 1650-talet fick han kungliga donationer på
sammanlagt 300 skeppund. Det räckte till tornhuvar, takrännor och
vattenkastare både på Skokloster och palatset i Stockholm — och blev
dessutom över till en inte oansenlig privat utmyntning i plåtar.
Men inte ens Wrangel mäktade till alla delar fullfölja sina
intentioner. Den stora salen i tredje våningen var vid hans död 1676
oinredd och har så förblivit. Med sina nakna murytor och sin
öppna takkonstruktion står den som en storslagen torso, ett
hitintills men icke vidare i Wrangels rastlöst verksamma liv. Slottet som
byggnad förkroppsligar samtidigt något av den våldsamma
omsvängningen från småstat till stormakt med allt vad detta innebar
av stora åthävor, bullrande livsföring och plötslig
kulturanam-melse. Skokloster har fått sin centrala plats i det svenska
kulturarvet mindre genom Wrangel själv än genom ättlingarnas
oförlikneliga omvårdnad, nu i nionde led, om slottet och dess samlingar.
Den wrangelska arkitekturen vann ingen efterföljd, och
Skokloster står som en isolerad gigant vid sin mälarfjärd. Den svenska
byggnadskonsten under århundradets senare hälft skulle följa en
annan väg. För att spåra dess upprinnelse kan det vara skäl att
ett ögonblick återvända till Tidö. Ty med någon schematisering
kan man säga, att det var den oxenstiernska stilen som segrade
över de hemvändande fältherrarnas. Och om rikskanslern var den
store uppdragsgivaren och gynnaren, var Simon De la Vallée
skaparen av denna byggnadskonst. Arkitekten som var fransman till
börden kom hit 1637 efter fyra års vistelse i Holland, där han haft
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
