Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Setterwall: Herresätenas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herresätenas århundrade
I många hänseenden var det givetvis bäst som skedde, kanske
inte minst ur arkitektursynpunkt. Som det nu var blev
byggnadsverksamheten mot århundradets slut, medan ännu fred rådde i
landet, inriktad mot en gedigen enkelhet, som rimmade bättre med
den kommande politiska utvecklingen än de gångna årens
yver-borna prakt. När det stora kriget förlamade landet hade redan ett
nytt byggnadsskick tagit form, vilket lämpade sig väl att lämna i arv
åt den utblottade f. d. stormakten.
I sin mest utsökta form träder oss denna övergångsarkitektur till
mötes vid Sandemar, uppfört på 1690-talet av riksrådet Gabriel
Falkenberg. Här lever den tessinska fulländningen kvar i
byggnadens proportioner, säteritakets kontur och flyglarnas gruppering,
liksom i den sällsynt välbevarade trädgården. Men skalan är en
helt annan än de stora herresätenas och byggnadssättet likaså:
stenen har fått vika för den urgamla svenska timmerkonstruktionen.
Det inre visar, som vi kan se av bilden på sidan 138, samma
omvandling från barockprakt till karolinsk kärvhet. I nedre
förstugan är de nakna timmerväggarna målade grått i grått med
skogslandskap som ersättning för dyrbara, vävda tapeter. Och den
dub-belarmade trappans balustrader försöker inte ens ge sken av att
vara huggna i marmor.
Men i denna stormaktstidens epilog glimmar det någon gång till
vid en svensk insjövik av ny monumental byggnadskonst. Karl
Gyllenstierna hörde till dem som stod högt i gunst både hos
riksänkedrottningen och hennes son och som därför kunde kosta på
sig ett herresäte av ansenlig storlek. När Steninge 1694 tog form
under Nikodemus Tessin d. y:s ledning, föryngrades faderns
klassicism i den romerska villans skepnad. Gyllenstiernas Steninge —
liksom drottning Viktorias Solliden — är nordbons dröm om
Italiens sommar.
Man vågar knappast tänka tanken till slut vilken fulländning
stormaktstidens herresäte skulle ha nått, om Tessin d. y. fått verka
under lika gynnsamma förhållanden som den tidigare
generationens arkitekter. I stället blev det hans lott att under århundradets
sista år skapa envåldshärskarens kungaborg, fullföljd i
ständer-väldets regi som den mest lysande anakronism vår svenska
byggnadskonst har att uppvisa. Men då hörde herresätenas århundrade
sedan länge till det förgångna.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
