Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Steckzén: Med svärdet och plogen. 1600-talets militära Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med svärdet och plogen
För det högre och lägre befälet ordnade Karl XI en liknande
egnahemsorganisation. Med hjälp av de många gods och gårdar, som
reduktionen inbragte, lät konungen inrätta boställen för officerare,
underofficerare och underbefäl, som sålunda erhöll bostäder och
vissa arealer av åker och skog. Organisationens syfte var, att den
in-delte officeren skulle bli bofast just i den landsända, där hans
soldater i fredstid bebodde sina torp. Därigenom skulle befälet icke
blott utöva den omedelbara ledningen av sin trupp och vid
mobilisering snabbt kunna träda i funktion utan även lära känna de
lokala förhållandena och bringa krigsmakten i nära kontakt med
bondeklassen. Tanken var riktig och livskraftig. Mellan befäl och
manskap, mellan försvaret och den civila befolkningen skapades
ett band, som visade sig mäktigt att uthärda även de största
påfrestningar och som utgjorde nationens styrkebälte i prövningens stund.
Begreppet folk och försvar fick här ett levande innehåll.
Mellan det präktiga överstebostället och det oansenliga
korpralsbostället låg en rad boställsgårdar av skiftande storlek och
utseende. Tack vare förbindelserna med herrgårdskulturen å ena sidan,
med allmogen å den andra, bildade militärboställena en övergång
eller förbindelselänk mellan olika stånd och kulturmiljöer. Som
allmän regel gällde, att husen på boställena skulle »byggas större
och ansenligare än på simpla bondehemman». Detta lät sig dock i
många fall ej förverkliga. Underofficers- och underbefälsboställena
var i stort sett identiska med de vanliga bondgårdarna. Även
kompaniofficerarna fick i allmänhet nöja sig med byggnader av denna
tvp. Detta gällde särskilt under boställsinstitutionens första
årtionden, då man fick ta vad som fanns. Åt de högre officerarna sökte
man anskaffa bättre och större gårdar men i början måste även de
begränsa sina anspråk på utrymme och komfort. När Magnus
Stenbock år 1699 tillträdde överstebostället Kronobäck vid Kalmar
regemente, bestod karaktärsbyggnaden av två rum, pigkammare och
kök. Husen på gården var grå och omålade, taken var torvtäckta.
När det gällde nybyggnader, sökte kronan dock tillgodose
officerarnas rimliga anspråk på ståndsmässiga bostadslägenheter.
Redan från 1687 finns fastställda mönsterritningar, utförda av Erik
Dahlberg och gällande kompanichefer och subalternofficerare.
Boningshuset för kapten skulle bestå av fyra rum och kök, för
löjtnanter och fänrikar av tre rum och kök. Betecknande för båda typerna
var, att man övergivit den svenska bondgårdens bärande princip
att kombinera köket och stugan. Genom att anordna ett särskilt
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
