Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Steckzén: Med svärdet och plogen. 1600-talets militära Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med svärdet och plogen
kök av mindre dimensioner avgränsade man boställstypen från
allmogens vanliga bostadsskick och gav den för övrigt enkla
bo-ställsbyggnaden ett visst utseende av herremansbostad. Till
exteriören var de Dahlbergska modellbyggnaderna — föregångare till
nutidens standardiserade villatyper — hållna i enkla och strama
former. Taket var ett vanligt sadeltak och fönstren på gammalt vis
mycket små och större i bredd än höjd. De militära
modellritningarna kom att verka inspirerande på den civila
byggnadsverksamheten och åtskilliga var de storbönder, som kopierade de militära
boställenas arkitektur. Många av dessa gamla militieboställen
pryder alltjämt sin plats på den svenska landsbygden.
I fredstid satt befälet på sina boställen och ägnade sig mellan
mötena åt jordbruk och kommunala angelägenheter. Det gällde att
avvinna jorden det mesta möjliga för att få debet och kredit att gå
ihop. Under fälttågen i främmande land förskaffade de sig
kännedom om nya upptäckter på det agrikulturella området, vilka de
sedan sökte praktisera på sina boställen. Ofta btevo de härigenom
föregångsmän på jordbrukets område. Bekymmersamt gestaltade
sig läget i krig, då husfadern drog ut i fält och det var ont om
arbetsfolk i socknen. Då fick officers- och underofficershustrurna sköta
gården. På samma sätt var det med soldathustrurna. Av bevarad
korrespondens framgår, att kvinnorna hade ett tungt och strävsamt
arbete med att hålla gården i stånd och uppfostra en vanligen stor
barnskara. Men så blev de också mången gång myndiga i tonen
och sturska i truten. I regel var gården i god hävd, när mannen
kom hem. Stupade mannen i fält, fick hustrurna med sina barn
lämna bostället eller torpet och ge sig ut i det ovissa.
Boställsinstitutionen tjänade i första hand försvarets syften men
den blev också en kulturfaktor av icke ringa betydelse. Alla dessa
tusentals boställen, som låg kringspridda i landet, ägde en kulturell
groddkraft, som bar vackra skördar. Med rottrådar åt olika håll
representerade dessa hem i ståndshänseende ett mellanskikt, ur
vilket staten hämtade många ypperliga tjänare och hembygden
många goda förtroendemän. Krigaren, som delade sin tid mellan
svärdet och plogen, gjorde en viktig insats både ur rikets och ur
socknens synpunkt.
Soldaternas rekrytutbildning ägde rum på kyrkvallen och skedde
vanligen i samband med kyrkobesöken på söndagarna.
Sockenkyrkan och kyrkvallen var sedan gammalt samlingspunkt för
bygdens vapenföra män. Där var förrådsplats för vapnen, där hölls
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
