Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: Från Kavaljeren till Högvakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manne Hofrén
en syntes av det som för resenären alltid måste bli ett i minnet
kvardröjande huvudintryck av denna stad, det karolinska, Karl X
Gustavs, Karl XI :s och Karl XII:s Kalmar.
Särskilt starkt framträder denna stämning av storhetstid på tre
punkter: Stortorget, Lilla torget och Kaggensgatan.
Vid Stortorget ger domkyrkans romerska och rådhusets
holländska fasader prov på två huvudinflytanden i 1600-talets
monumentalarkitektur. Stortorget är stadens representativa samlingsplats.
Lilla torget åter har tack vare den mera anspråkslösa skalan fått
en för tiden annars rätt främmande prägel av idyll och intimitet,
en älskvärd och charmerande stadsbild av stor skönhet. Det
begränsas dels av stadsvallen, där Kavaljersporten ger en utblick mot
hamn och sund, dels av tre ståtliga 1600-talshus i sten, residenset,
gamla biskopsgården och Dahmska huset.
Storborgarhus från barocken ligger på några ställen insprängda
i senare tiders husrader, såsom det ståtliga trappgavelshuset vid
Storgatan, men Kaggensgatan erbjuder ett formligt koncentrat av
sådana gårdar och hus. Några ligger i obruten rad. Kaggensgatans
1600-talshus i sten utgör en i svensk landsort mycket ovanlig
företeelse. Dessa borgargårdar lever ännu vid full vigör, ett modernt
handelsliv florerar under tecknet av de höga tegeltakens svarta
kupor och hissbommar och salt, sill och andra varor lagras
fortfarande i starka, välvda källare.
Också i Kvarnholmens träbebyggelse av enklare eller mera
anspråksfullt slag gömmer sig åtskilligt 1600-tal, trots att ett par stora
eldsvådor ganska effektivt röjt undan seklets bebyggelse. De många
tvåvåningshus på nästan kvadratisk grundplan och med höga
pyramid* eller valmtak, som på ett ganska avgörande sätt spelar med
i stadsbilden, hör stilistiskt till 1600-talet och erinrar närmast om
Holland. Den taggiga fasadkontur, som de många små gavelställda
husen förlänar åt vissa äldre gatustråk, är också i princip ett
bevarat minne från Kvarnholmens första anläggningstid.
Stor monumentalitet och anspråkslösaste idyll blandas på
Kvarnholmen i Kalmar till en äkta svensk stadsbild. Men där finnes dock
också något, som gör Kvarnholmen mera originell — de gamla
storborgarhusens inslag av baltisk kustkultur, en icke alltför
överraskande sak i den tid, som räknade Östersjön som ett svenskt
innanhav då man byggde städer och fästningar runt dess kuster,
en tid då den inom detta område mångbereste
fortifikationsingenjören också var fästningsstädernas civile arkitekt.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
