Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu spela skällorna . . .»
Så fick Lyckå och andra »familjefästningar» stryka på foten för de
nya påfunden från Italien och Holland, fortifikationsingenjören
Stenvinkels och hans elevers mästerverk i grå granit.
Jag höll med Sven om att vi egentligen borde komma till
Karlskrona från sjösidan, men eftersom vi gjort det sommaren förut
och vädret nu var otjänligt, kunde vi med gott samvete komma
samma väg som en magnifik ryttartrupp den 19 november 1679:
». .. och recognoscerades både hambner, inlopp, wijker, holmar
och skiär, och då blef resolverat, att opå Tråsöön skulle byggias
en stadh, som då feck det nambn och kallades Carlscroona, och
detta skiedde uthij Hans Maij:z, rijks rådet Johan Gyllenstiernas,
feldtmarskalken Aschenbergs, begge admiralernes Hans
Wacht-mesters och Siöblads sambt gen.maj. Axell Wachtmesters och min
närvaro . . .», som det står i Erik Dahlbergs dagbok.
Karl X Gustav hade utsett Bodekull, sedermera Karlshamn, till
örlogshamn och som hamn var den (och är!) ypperlig, men det
brast i »defensionen», vilket visade sig under kriget 1676—79, då
höjderna kring hamnen var alltför lättintagliga från landsidan.
Som inbitna västblekingar kände vi oss något skeptiska mot det
märkvärdiga Karlskrona, som slagit ut vår metropol, men
kapitulerade på nåd och onåd (som så många gånger förut), när vi väl
kommit upp på torget, ett av Europas vackraste.
Kulmen på vår vandring genom staden, där vi kunde iakttaga en
förnäm byggnadstradition med rötter i 1600-talet, som i enstaka hus
trädde fram helt orörd, utgjorde givetvis örlogsvarvet, där flitiga
yrkesmän på skepp och stapelbäddar svängt sina verktyg i över 250
år och säkert får hålla på länge än, som världen nu ser ut.
Framsyntheten hos Karl XI och hans lysande följe av den 19 november
ter sig fenomenal, när man tänker på att på samma plats byggts
och utrustats linjeskepp, fregatter och pansarfartyg i tolv svenska
kungars namn! Man erinras om namnen Wachtmeister, Sheldon,
af Trolle, af Chapman, Ehrensvärd, Puke och många fler, men det
är ändå inte stolta historiska namn, som ger Karlskrona och dess
örlogsstation dess särskilda karaktär, utan det livligt sjudande nuet.
Traditionen är djup och stark och den bärs upp av flottans och
varvets folk och av stadsborna själva.
Otaliga är historierna om flottans mannar, berättade på
Björk-holmskans diftongrika språk, som är olikt allt annat. Hjältarna
är vanligen gamla underofficerare eller underbefäl vid flottan,
slagfärdiga och självsäkra herrar, alltid med något avväpnande
17. STF 50.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
