Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»iVii spela skällorna .. .»
det nu gått 338 år. Dessa siffror föranledde inga djupsinniga
funderingar, men vi fann, att perspektivet onekligen blir både djupare
och mera levande, när ett mellanplan skjuts in i bilden. Vi ledde
cyklarna genom byn ner till ruinen av Sankta Gertruds kapell,
också detta en 1100-talsbyggnad. Att döma av tillgängliga skrifter
tycks kapellet ha varit ruin redan före år 1600, varför man alltså
inte skall beskylla Gustav Adolf för kyrkoskövling i onödan. Varför
sparade han förresten Vä kyrka, när han ett halvår tidigare hade
bränt Kristianopels? frågade vi oss och fann svaret i Kristian IV:s
benägenhet att låta kyrktornen ingå i befästningssystemet som
utkikstorn eller kanontorn med lång skottvidd. Eftersom Vä inte var
befäst, tyckte väl Gustav Adolf att det höga tornet inte kunde göra
någon skada. Han tyckte kanske också att det var en fin gammal
kyrka.
Vi kunde överskåda Kristianstadslätten ganska bra från vårt
lunchställe vid Skepparslöv och föreställde oss Kristian V:s
bataljmålare sittande här, nervöst skisserande landskapet, med ett par
poster utplacerade till skydd mot kringströvande patruller. Men det
var tid att fortsätta och vi trampade iväg längs Nävlingeåsens
nordsida, tills vi kom till stora landsvägen vid Önnestad och sen var
det autostradan till Hässleholm, där vi tvekade ett slag om vägen.
Men Hovdala lockade oss, gården där Sivert Grubbe bodde, han
som stod fadder åt Gustav II Adolf och som har skrivit en dagbok,
som genom sin charm, lärdom och levnadsvett övergår mycket av
så kallad riktig litteratur. Sivert Grubbe måste ha varit vis, ett ord
som sällan används nuförtiden. Vi beslöt att besöka hans gård,
inte för gårdens utan för mannens skull. Men gården var värd ett
besök, vem som än må ha ägt den. Vi kom dit på eftermiddagen
och från krönet av en backe skymtade vi en samling vitkalkade
hus, där ett torn, brett och massivt reste sig till över 20 meters höjd.
Vi såg ut över anläggningen och fann en ombyggd 1500-talsborg,
forskade i resebiblioteket, som jag förvarade i min vänstra
cykelväska, och fick veta, att borgen anfallits av svenskar 1612 men
klarat sig, under svensk tid ägts av släkten Ehrenborg, delvis
förstörts av snapphanar 1678 och på 1680-talet återuppbyggts till sitt
nuvarande utseende.
Vi cyklade fram till tornet. Över portalen fann vi Sivert Grubbes
och hans makas vapen och ett litet latinskt epigram, omgivet av
renässansänglar. På portalens insida fanns en lång latinsk vers,
som börjar:
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
