Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu spela skällorna . . .»
HIC QVAM STARE VIDES TVRRIS PERTERRVIT HOSTES,
det vill säga ungefär: Tornet, du skådar här, avskräckte fienders
anfall. Fortsättningen skildrar svenskarnas härjningar år 1612 i
Skåne och hur tornet framgångsrikt motstod en svensk styrkas
försök till stormning. I sin dagbok berättar Grubbe från en ambassad
till Sverige långt efter detta krig, hur han på en småländsk
gästgivargård träffade en svensk kapten Börjesson, som fört befälet
över anfallsstyrkan och omisstänksamt berättade för Grubbe om
detta Hovdala, som han förgäves sökt intaga, en episod, som tycks
ha roat Grubbe mycket.
Vi fick sällskap, medan vi gick omkring och avnjöt borgen. En
cyklande herre, bördig från orten, visade sin hembygd för sin son.
Vi utbytte erfarenheter och handboksuppgifter, talade om det
illdåd, som snapphanarna begick ute på Finjasjöns is, där de
styckade svenska officerare och stoppade bitarna i en vak, om deras
anfall på borgen i augusti 1678, då de lyckades bränna allt utom
Grubbes torn. Det tillhörde då ättlingar till Jöns Mickelson, Kristian
IV:s räntmästare, som år 1658 blivit svensk och skattekommissarie
i Skåne. Han blev adlad Ehrenborg och sedan dess har gården
varit i den släktens ägo.
»Har harrarna sett ruinen i skogen?» — Nej, det hade vi inte,
men det lät intressant och Sven avslutade sin undersökning av
nedgången till en underjordisk gång och spetsade öronen. »Jo, det var
för sådär 400 år sen som han som då ägde Hovdala blev förtjust i
en holländska och då började han bygga ett torn uppe i skogen och
han gav sig jävren på att han skulle bygga det så högt, så lian kunde
sitta där och titta ända bort till tösen i Holland.» — Detta torn måste
uppsökas, kosta vad det ville och vi startade tacksamma vår färd i
angiven riktning. Långt uppe i bokskogen söder om en liten sjö
påträffade vi en uppfart omgiven av parallella stengärdesgårdar.
Den ledde upp mot en höjd och här reste sig ruinen av ett åttkantigt
torn, bevarat till omkring 6—8 meters höjd. Vi klättrade, stegade,
fotograferade och gissade men blev inte klokare på vad det
egentligen kunde vara. På återvägen frågade vi mötande om ruinen och
fick av en äldre man det beskedet, att det var en
snapphanefäst-ning, och en ung dam trodde sig ha hört att en Ehrenborg på
1700-talet varit intresserad för astronomi och byggt sig ett observatorium
på höjden. Hennes förklaring låg nog sanningen närmast, ty ruinen
kallas Michael Ehrenborgs bibliotekstorn och torde stamma från
1780-talet, enligt vad jag senare lyckats få reda på.
IS. STF 50.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
