Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu spela skällorna . . .»
Stråhle, som måste uppge fästningen. Det fanns nog inte ett svenskt
hem, som inte berördes av den fastighetsaffären. Sivert Grubbe
var med år 1617 och hämtade de sista 38 fjärdingarna silver och
transporterade dem ner till Danmark.
Hade emellertid inte Älvsborg fallit och lösen betalts, så hade
nog inte Gustav II Adolf anlagt det nya Göteborg med en sådan
omsorg och storslagenhet som han faktiskt gjorde. Det blev en
stad av holländsk typ, kanalerna och vallarna inspirerades från
Holland och borgarna kom också i stor utsträckning därifrån.
Handeln hade sitt centrum vid hamnen, nuvarande Stora
Hamnkanalen, och man förstår, att där understundom kunde vara
ganska trångt även om många skepp ankrade på redden. Det är
naturligt, att också stadens officiella centrum förlades hit till den äldsta
hamnen. Rådhusets fasad har visserligen blivit förändrad under
empiren, men huvudintrycket är fortfarande barock, av tessinskt
rominspirerat märke.
Vi hade gjort samma reflexion om 1600-talsstädernas parker
som i Halmstad och uppsökte den lummiga höjden kring skansen
Kronan för att åter få en utblick över stån. De två skansarna
Kronan och Lejonet imponerar på avstånd genom sina proportioner
och sin höga position över omgivande kvarter, men man måste
komma dem riktigt in på livet för att uppskatta dem efter förtjänst.
Vi häpnade över Kronans storlek. Nog hade vi trott att det skulle
vara någorlunda tilltaget, men denna koloss, dessa väldiga murar
med sina skjutöppningar, stora som portvalv, det hade vi inte
väntat oss. Erik Dahlberg, som byggt dem båda, berättar i sin
dagbok, att kung Karl XI behagat dricka en skål »opå högsta spitzen»
av Lejonet, då det stod färdigt 1689, och »neppligen drickes på
den orten flera skåålar».
Vi hade mycket att se i Göteborg och skulle velat stanna där
länge och väl, men på eftermiddagen andra dagen satte vi cyklarna
i rörelse över Göta-älvbron och styrde mot Kungälv. Cyklingen
längs älven norröver var underhållande och omväxlande; att ha
utsikt över vatten, även om det är smalt, stimulerar alltid. Solen
stod rakt i väster, när vi kom fram till Bohus. Jag sade att vi var
en aning blasé på fästningar, när vi kom till Varberg. Men jag hade
inte sett Bohus förut, och här under vandringen bland murarna
tog jag tillbaka allt elakt om fästningsarkitektur. Medeltidens
Bohus var en viktig borg och ohyggligt mycket blod måste ha runnit
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
