Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa med rikse?is antikvarier
bli ansvarig ägare till en medeltidsborg utan någon annan
avkastning än den ideella!
Sedan vi irrat genom borgens skumma och detalj fattiga
innandömen med deras tycke av tömda magasinsbottnar, grips vi av en
högst legitim åtrå efter levande liv och en läcker lunch. Toreid
pilar i väg med oss över till sundets andra strand och det vänligt
vinkande Grönsö, vars ljusa murar och svarta tak tycks simma högt
på det gröna svallet av lummiga lönnalléer på sju terrasser ned mot
sjön. Vi vandrar på nykrattade sandgångar i lönnarnas Hindrande
skugga under slottets fot och vi beskriver en kringgående rörelse
runt trädgården för att helt korrekt, som det anstår gentlemän,
promenera upp längs den mittgång mellan tuktade boskéer, som leder
till huvudentrén, där vi ber att få anmäla oss för värdfolket.
Slottsherren är just på väg till ett sammanträde i Uppsala, men den
älskvärda slottsfrun tar emot i bomullsklänning och den unga
slottsfröken nickar mot oss i gröna manchesterbyxor och skjortblus med
uppkavlade ärmar. Vi kommer rätt in i den levande herrgårdens
vardag.
Nu bor inte längre någon månghövdad tjänarstab i flyglar och på
vindar, och inga blåblodiga släktingar får sin nödtorftiga
försörjning av att gå hennes nåd till handa med sömnad och barnavård.
Slottsfrun står inför den paradoxala uppgiften att själv klara det
mesta av åtminstone det lättare hushållsarbetet, medan de sista
kvarlevande trotjänarna åldras och tacklar av — med oro såg hon
dem i våras sitta uppklivna på höga, rankiga stegar för att klippa
lönnkronorna på sjöterrasserna. Härnäst blir det kanske
nödvändigt att leja en karl som sköter saxen från en svävande autogiro!
Trots dessa svårigheter — desamma för hela vårt herrgårdsväsen
— står Grönsö minst lika fejat och pyntat som på grundarens,
riksrådet Johan Skyttes tid. De flinka damerna följer oss på en husesyn
genom trapphallar, salar, kabinett och gästrum. Vi får känning
med det pompösa och med det intima, det som vetter mot gästabud
och ståt och det som smyger sig kring lågmält hemliv. Och genom
fönstren sköljer Mälarlandskapet in med åkrar och ängar, skogar
och hagar och vattenglitter — hela den skenbart arkadiska värld,
som är Ehrenheimarnas på Grönsö.
Medan vi dröjt oss kvar bland gamla franska kopparstick och
vid kabinettsskåp fyllda med gångna släktleds in- och utländska
kuriositeter, har vår chef steward dukat en lunch i den gröna
slänten ned mot sjön mellan manbyggnadens gavel och ena flygeln.
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
