Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa med rikse?is antikvarier
mans penna. Den kunde strängt taget få fortsätta hur länge som
helst, ty mera intensivt och direkt kan ingen nutida resenär uppleva
den förfinade sinnesglädjen i svensk herrgårdstradition.
Men våra värdinnor har dock annat att bestyra — fast de inte
låter märka det —, Sigurd Curman måste återvända till Stockholm,
och när Martin Olsson dragit det sista blosset på sin oåterkalleligt
sista Hofnar, vars långa askstapel lyfts i triumf mot
sommarrymden, är det tid att bryta upp. Vi tar vägen över den lilla kinesiska
paviljongen på sin brygga ute i sjön, vi njuter av ytterväggarnas
mönster och takets S-svängda profil ned mot hörnens vaggande
klockor, vi häpnar inför interiörens nästan surrealistiska
huller-ombuller av ostronskal, musslor, fiskben och andra dekorativa
måltidsrester, allt krönt av en liten balustrad, där ett garde av små
sirliga porslinskineser brukat stå på post. Och vi kastar oss in i en
lidelsefull ord fäktning om ostindiska kompaniet och dess
återverkan på svensk 1700-talssmak för att trycka ned vår sugande
längtan tillbaka, medan m/y Toreid obönhörligt för oss bort från det
vackra och vänliga Grönsö.
Bara för en mansålder sedan var herrgårdslivet en självklar och
organisk existensform. Nu ligger det i farozonen, hotat och klämt
av skatteskruv och arbetsmarknad. En mansålder härefter
kommer det kanske att vara helt förflyttat till museernas värld. Vårt
avsked till Grönsö känns för oss snarare som ett adieu än som ett
au revoir, och vi ger Sigurd Wallin infama påminnelser om att
äntligen skriva färdig sin länge beramade monografi över slottet.
Nästa mål för vår lilla grupp av »ämbetsmän på äventyr» heter
Gröneborg. Denna ö ligger långt från de gängse turiststråken, och
sedan den genom fridlysning räddats från hänsynslösa grustäkter,
som pågick här ännu i slutet av 20-talet, blir den sällan beträdd av
människofot. När Toreid långsamt trevar in mot stranden för att
finna en landningsmöjlighet, flyger en storspov upp och flaxar
hånskrattande undan oss. Eljest är allt stillhet och oberördhet på denna
ensliga kvarleva från ett medeltida stormansvälde, varom dess läge
och skapnad alltjämt bär vältaligt vittne. Ön reser sig som en
väl-gräddad fastlagssemla med koncentriska ringar av ishavsterrasser
brant staplade över varandra upp mot krönet, där man vid
utgrävningar funnit grundmurarna till ett fyrkantigt kärntorn med 11
meters sida och 2 meters murverk av gråsten. Norr och söder om
kärntornet har man hittat spår av husgrunder, och hela denna bo-
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
