Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa med rikse?is antikvarier
Det börjar lida mot afton, när vi över Granfjärden söker oss ned
mot Sundbyholm. Det är en gyllene afton med helgstämning i
luften — i morgon går pingsten in. En gråmålad långtradare stävar
upp mot djuphamnen i Västerås — Mälaren har länkats in i
världshavens gemenskap igen, precis som på vikingarnas tid — men
eljest ligger sjön orörd och blank och speglar detalj fint strändernas
blonda lövskog och stackmolnens orangekantade, bländvita
ballonger. Den flacka, låglänta skärgården öppnar vida horisonter —
stundom ser vi himmel och vatten mötas som ute till havs — och
rymdens guldstoft luckrar upp alla konturer i ett sammetsmjukt
skir. Det är den stillsammaste, den mest arkadiska av alla idyller,
med en och annan liten herrgård och några svankullar i vassarna
som vita inslag i den gröna folien. Kisande mot solbranden och alla
glittrande vattenreflexer stavar vi på citat ur Johan Gabriel
Oxenstierna och Adolf Törneros, den sörmländska pastoralens klassiska
lovsångare, och känner den rosiga, blickstilla aftonfriden smyga sig
över oss med sin loja lättja.
Men vår uppgift att jaga efter det förflutna tillåter inga långa
svärmerier. M/y Toreid förtöjer i det gulliga motljuset vid
Sundby-holms långa träbrygga, och här måste vi för sista gången masa oss
upp ur det kära sittrummet, som varit vår bekväma replipunkt
under två ljuvliga resedagar, säkert bland de sorglösaste i de lärda
herrarnas liv. Vi tackar skeppshövitsmannen, skeppsläkaren och
the chef steward för mönstergillt »varalag» ombord, och så nödgas
vi byta den luftomspolade farkosten mot den snabbare men kvava
och vägbundna bilen.
Vår återvändo till landbacken har genast en chock i beredskap.
Riksantikvarien Martin Olsson får nämligen på ort och ställe veta
en nyhet, som ingalunda nått fram till Ämbetet i Stockholm:
Eskilstuna stad, numera ägare till Sundbyholms slott, tänker till nästa
sommar inreda en folkrestaurang i slottet. Riktigt så får man ändå
inte lov att göra med våra kulturminnesmärken utan att först fråga
riksantikvarien till råds. Visserligen ser Sundbyholm inte mycket
ut för världen numera. Det verkar snarast som en magasinslänga
med tjärbruna träluckor för fönsteröppningarna och med vilda
buskage av unga askar dikt uppefter skrovliga murar och sneda
portaler. Men även i sitt förfall har det en kärvt stämningsväckande
skönhet, och vi ska inte glömma att det var detta bistra ödehus som
inspirerade prins Eugen till en av hans yppersta och mest lyriskt
fördrömda målningar, »Det gamla slottet». En gång residerade här
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
