Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa med rikse?is antikvarier
under själva korgolvet, medan andra medlemmar av hans ätt vilar
i paradmässiga barockkistor i ett utbyggt gravkor vid kyrkans
södervägg, avskilt från långskeppet genom ett sirligt smidesgaller.
Och från väggarna talar deras epitafier, huvudbaner och anvapen
om makt och härlighet som föddes, växte och föröddes i tidens
rundhänta slöseri med liv och egendom. Mitt i denna pompösa
förgängelse håller vi en liten minnesstund. Riksantikvarien tillåter sig
att tända ljusen på altarbordet, och i deras fladdrande rampsken
ser vi de förgyllda gestalterna i det flandriska altarskåpet utföra
sina roller i det stora mysteriespelet kring Honom, som varslade
om den dag, då de yttersta skola varda de främsta. Därutanför
slocknar dagern kring nutida Jäderkvinnor, som krattar och
pyntar sina anhörigas gravlotter till pingsten. Lärkorna virvlar sisande
förbi i sina rastlösa hushållsbestyr.
Den här kvällen tar vi vårt nattkvarter i Torshälla. Dess gamla
trivsamma stadshotell har fått en modern tillbyggnad med
resanderum utåt Eskilstunaån, vars forsar nu slätkammats av ett litet
kraftverk men som i sitt trånga lopp genom stadens centrum har
kvar något av samma nytra vallonska manufakturhumör som
Nyköpingsån och Motala ström. Vi njuter av det sorlande vattnet och
av den trappgavelskrönta medeltidskyrkan och det lilla nätta
1700-talsrådhuset i backen på andra sidan ån, medan vi gör upp tredje
dagens färdprogram vid en frukost i den svalkande kinesiska
pagoden på hotellets takterrass. Vi längtar tillbaka till sjöfärdens
friska luft och rörelsefrihet, och den värsta kunskapstörsten är väl
redan stillad efter två späckade dagar, men vi vill gärna runda av
resan med några kyrkor och ett par slott. Längs en av de
landryggar, som gett Rekarne-bygden dess namn, för oss bilen till Tumbo
kyrka. Det är pingstlördag och helgedomen och kyrkogården
rustas till helg av vaktmästaren och de ivriga gravsmyckarna — om
också bara för en dag tar kyrkan tillbaka sin centrala plats i
bygdens liv. Själva dröjer vi oss längst kvar i vapenhuset. Vid porten
in till långskeppet sitter nämligen inmurad en gåtfull relief med
människo- och djurframställningar från mycket tidig medeltid och
på golvet därintill ligger ett ornerat stenklot, som lockar fram en
gissning att klot av denna typ, alls inte ovanlig i våra gamla kyrkor,
pekar tillbaka på en antik sedvänja att lägga runda bröd på
gravarna till vägkost åt de döda. Vapenhusen rymmer ofta sådana
kuriösa ting och bland dem stannar antikvarierna gärna kvar, i
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
