Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
synnerhet om själva kyrkorummet befinner sig i sådant skick att
det frestar dem att bums börja planera en restaurering. Och i det
skicket befinner sig dessvärre de flesta av våra kyrkor, även och
inte minst de som friserades vid senaste sekelskiftet.
Över Kvicksund rullar vi in i Västmanland och svajar på smala
och krokiga vägar — till sist kantade av pyramidklippta granar —
fram till Tidö slott för att än en gång möta Axel Oxenstiernas minne.
Långt mera än på Fiholm är han personligen närvarande här på
sitt kära Tidö, där han hann fullborda en fullt ståndsmässig bostad
och där hans arkiv, alltjämt bevarat i sin ursprungliga pelarsal,
håller forskarna på retfullt avstånd. Tidö skulle kunna bli en
sevärdhet på linje med Skokloster, men det är kostsamt nog att hålla
ett stort herresäte i stånd även utan att fernissa det till museum, och
den nuvarande ägaren, själv utrikes i diplomatiskt uppdrag,
föredrar att bevara smyckeskrinet låst. STF:s 1600-talsdelegation tycks
emellertid ha sina särskilda Sesam-ord, och vi gör en rond genom
huvudbyggnadens filer av salar och hallar med inredningsdetaljer
från rikskanslerns egen period fram till 1800-talets början och
genom de tre lägre gårdslängorna, vilkas kopparsticksbehängda
korridorer vinklar sig förbi intima biblioteks- och skrivrum och
ålderdomligt representativa gästrum med minnen ända från drottning
Kristina. Fönsterutsikten vetter inåt mot den kullerstenlagda
gårdens putsmurar och sandstenssirater eller utåt mot parkens
lummiga grönska. En allvarsam pliktmänniskas och maktälskares
hem, som sluter sig inom sitt tjocka skal med sin tunga och kalla
ståt, värdig och stram trots detaljernas ringlande prakt.
Med något av samma kärva tonfall mitt i det yviga
barockspråket möter oss Strömsholms slott, där det lyfter sin rika taksilhuett
och sina tornveckade fasader över muntert fradgande strömmar.
Åke Setterwall har å ämbetets vägnar tillsyn över slottets
kungsvåning och han visar oss stilföljden i dess inredningar, från
riddarsalen karolinskt sträva nakenhet, som bara understrykes av de
ehrenstrahlska hästporträttens många kvadratmeter lärft, till den
gratiösa rokokon i en salong, som Lars Bolander 1774 dekorerade
med luftiga kineserier i rosa. Men överintendenten för oss också
upp i ett tornrum på vinden och visar oss de monteringsbara sängar
av ekplankor med hörnskruvar, vari den allom envålds bjudande
suveränen Karl XI och hans familj brukade sova under sina
vistelser på slottet. Det gör ett särskilt starkt intryck att se en sängbotten
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
