- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1950. Sextonhundratalet /
309

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Stockholm—Piteå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholm — Piteå

hanteringen. Tre hundra år senare kom det en ny folkinvandring,
men till skärgården. I Roslagens famn ser man både
estlandssvenskar och brunögda vallonättlingar vålma sitt hö. Det är idyll,
åtminstone sommarnöjesidyll, men det är också historia och för de
nyligen anlända bitter historia. Så kommer Dalälven och lite senare
Norrland. Där ser till att börja med ut precis som i Mellansverige.
Det gör det också i Gävle, nästan.

Genom Norrlands största och äldsta stad rinner en liten stillsam
mellansvensk å, vid vilken det ligger ett slott med snedställda
flyglar. Lummigheten är som i Sörmland eller Östergötland. Det är
gränsstad i gränsland. »Fast alldeles karaktärslösa är vi inte»,
säger rådman Marin med trygghetens lätta humör och drar litet på
smilbandet, när någon av oss frågar honom om det är en händelse
som ser ut som en tanke att tobaksfabrikerna i Gävle specialiserat
sig på cigarrcigarretter. Kanske det kan vara väl så symboliskt att
Trefaldighetskyrkan inte tycks så märkvärdig utifrån men att den
vackra interiören öppnar sig med något av vidden och djupet i en
katedral. Och här står man faktiskt i 1600-talet. Det är
egendomligt att tänka på att denna mäktiga kyrka, som byggdes mellan
1639 och 1654, byggdes i en tynande och delvis avfolkad stad. 1636
kom den seglationsförordning som lade bottniska handelstvångets
tunga hand även över Gävle. För svenska och finska kuststäder
norr om Stockholm och Åbo skulle utrikeshandeln omöjliggöras
eller — i Gävles fall — försvåras; i stället skulle export och import
gå över Stockholm och Åbo. Att förbjuda Gävle — åtminstone i
praktiken — att handla med utlandet tycks ha varit ungefär
detsamma som det nu skulle vara att förbjuda Borås att syssla med
textilindustri. Men borgarna var för få för att göra uppror. För
upproren i vasatidens Sverige svarade bönderna. Gävleborna flyttade
eller slog sig på fisket. Staten bestämde, så långt dess makt nådde.

I Gavleån ligger briggen Gerda, den mycket kända. Man frågar
varför den är så liten — man föreställer sig att en brigg som seglat
över oceanerna borde varit större — och får svaret att den var
byggd som en saltbrigg, en brigg som hämtade salt nere i södra
Europa. Det var en vara som det fiskande Norrland behövde i kanske
ännu större utsträckning än det övriga riket. Hos den nu döde
norrlandsforskaren Johan Nordlander, som i en något torr form skrev
så innehållsrik kulturhistoria, kan man läsa om hur bönderna i
Ådalen kom ned till Korsmässmarknaden i Härnösand för att
sälja fisk och vadmal och köpa järn, salt och nattvardsvin. Är inte

23. STF 50.

309

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1950/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free