Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Stockholm—Piteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Attorps
de gamla blommande fiskargårdarna i kvarteret Springer och den
moderna industriens pulserande. Men jäktet tycks ännu inte vara
införskrivet från Stockholm. Någon rangskillnad bör det vara.
Så sitter man på tåget igen: farväl Gävle, farväl Korsnäs, goddag på
nytt, skog, du den svenska tågresenärens trognaste följeslagare.
Sågverk och brädgårdar vittnar om att vi är på väg mot dina kärnländer.
Så kommer Hälsingland, och skillnaden är tills vidare inte stor. Man
far över Ljusnan, den första älven. Tåg borde gå sakta över älvar:
man vill titta på dem. Det blir mer trä- och träförädlingsindustri.
Det för gamla norrländska förhållanden mest belysande som
man kunde se i Söderhamn såg vi i den tessinska kyrkan. På
votiv-tavlor och förnäma gravstenar i Mälardalen läser man riksråds,
generalers, generalguvernörers eller åtminstone vanliga grevars och
baroners namn. I Norrland upptas motsvarande platser av
borgmästare, rådmän och häradshövdingar. Där var aristokratiens
inflytande svagt; och när jag för ett kvartsekel sedan första gången
kom hit upp tyckte jag att jag kunde spåra en reflex av detta i de
ångermanländska böndernas mer frimodiga sätt att uppträda, när
de var tillsammans med godsägare och ståndspersoner. I Närke,
som jag kom ifrån, skulle bönderna ha bugat mer och krusat mer,
och ändå var inte Närke ett herrgårdsland på samma sätt som
Sörmland. Den gamla norrländska personliga demokratien är väl
vår närmaste motsvarighet till den norska och den österbottniska.
Den sociala bakgrunden har varit ungefär densamma.
I Söderhamn mötte vi det första minnesmärket över Gustav II
Adolf, den store norrländske stadsgrundaren. Han hörde till en tid
som skulle ha ordning på saker och ting; hantverkare och köpmän
skulle bo i städer, uppköpare och försäljare skulle inte dra omkring
på landet utan bonden skulle komma in med sina varor till staden,
där det skulle upptas diverse tullavgifter till fromma för ett fattigt och
krigförande rikes behov. Liksom enskilda personer på 1850-talet
grundade ångsågar, grundade kronan på 1600-talet städer. Också de
skulle ge pengar. Men Söderhamn grundades framför allt för att
Hälsinglands vapensmeder skulle kunna tvingas in till den nya staden
och arbeta i gevärsfaktoriet. I borrhuset logerar nu Söderhamns
museum. Där såg vi Nathan Söderbloms vagga, av gammal modell.
Men kyrka och borrhus tycktes också vara så gott som allt som
fanns kvar från äldre tider. Detta var en av de många
norrlandsstäder som vittnade om forna tiders stadseldsvådor: breda gator
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
