- Project Runeberg -  Stora teatern i Göteborg 1893-1929 /
117

(1929) [MARC] Author: Axel Fromell - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALBERT RANFTS FÖRSTA AR SOM DIREKTÖR
FÖR STORA TEATERN
började inte förrän den 30 sept., efter det Ranft och hans
ensemble avslutat sin sejour å Djurgårdsteatern i Stockholm. Premiären
inleddes med en prolog, författad av Eric Sandberg och
framsagd av Justus Hagman. Den anspelade på de svårigheter det
nya sällskapet och dess ledare helt visst hade att möta, men man
hoppades, att press och publik skulle sentera det goda uppsåtet.
Publiken hälsade också de gamla
välkända artisterna med en varm
väl-komstapplåd.

Som första program gavs Knut
Michaelsons komedi Ett ungkarlshem,
som nu för första gången gick på
Stora teatern. Pressen mottog
inled-ningsprogrammet med välvilja, dock
kanske mest för att det var ett svenskt
original som bjöds. Redan efter fyra
föreställningar följde det andra
programmet. Det var en liten försiktig
trevare av den nye teaterdirektören, i det
han tog upp Wildenbruchs Tofslärkan
och i samma rollbesättning, som när han
i november året förut hade premiären
av den å Mindre teatern. Kom så de
Wahls förut i Göteborg spelade proverb
För tidigt samt Bissons Picardan är hemma, »en rolig och vågad
fransk fars». Den 10 oktober var första framförandet av det med
intresse motsedda nya Sudermann-skådespelet Sodoms undergång,
med vilket uppmärksammade stycke Ranft avslutat sin
Stock-holmssäsong. Efter Stabstrumpetaren följde Legouvés Vid
vaggan, som »kunde spelats bättre» samt en tysk fars, Det förlovade
landet, som blev en bättre skrattsuccés. Det å teatern tidigare
spelade lustspelet Varietésångerskan togs därefter upp och blev en
ny skrattsuccés av de stora måtten. Särskilt Albert Ranft fick
beröm. Efter Blumenthal och Kadelburgs Orientresan, där
Ranft och Eliason fingo det mästa av rosorna, kom de Wahls

CONSTANCE GOTTSCHALK
1 LJUNGBY HORN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stgbg/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free