- Project Runeberg -  Stora teatern i Göteborg 1893-1929 /
130

(1929) [MARC] Author: Axel Fromell - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick lite väl långt i sina anspråk på en skådespelares skyldigheter,
så jag tog mitt häfte under armen och stegade upp på kansliet,
där jag for ut:

— Sån här förbaskad smörja har jag inte åtagit mig att göra!

Kamrern tycktes litet förlägen och svarade inte — men en röst

bakom honom i det inre rummet replikerade:

— Nej, det har du verkligen rätt i!

Rösten var revyförfattarens, Axel Engdahls, och som det var
den gode Axel — ja, så åkte jag cykel!

Emellertid, en kväll plågades jag av en förfärlig tandvärk,
varför jag efter förpjäsens slut bad att få slippa medverka i
revyn.

— Nej, sa’ Ranft.

— Men det står i kontraktet, att jag skall spela roller och inte
sjunga kupletter, invände jag.

-— Då får du vissla dem, var direktörens avslutning på
resonemanget.

På tal om denna revy så var Hilda Borgström också med och
dansade — serpentindans. Hon hade dessutom ett annat
dans-nummer i samma revy tillsammans med Constance Gottschalk,
numera fru Gibson. För övrigt medverkade i Än leva de gamla
gudar! Gerda Lundequist, Gustaf Ranft, Oscar Eliason m. fl., så
jag var i gott sällskap ...

* *

*



En Jean Sandberg-historia.

Bland Ranfts sujetter under detta spelåret var en, som
verkligen kan kallas den gladaste bland de glada. Det var Jean
Sandberg. Vi rädda en historia om den oförbrännelige
humoristen från glömskan.

Jean hade en tid haft det ekonomiskt knogigt. Vadan han
tvingats att gå till »pantis» med diverse persedlar, med vilka
han eljest till en anspråksfull publiks ögonfägnad brukade skruda
sig i de roller som han överhopades med.

Genom en oanad ödets skickelse fann hann sig emellertid en dag
i besittning av en så pass överväldigande förmögenhet, att han
kunde be några kamrater hem på en vederkvickande grogg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stgbg/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free