- Project Runeberg -  Stora teatern i Göteborg 1893-1929 /
194

(1929) [MARC] Author: Axel Fromell - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 roller. Främst nådde hon kanske som madame Sans-Géne.
Hon dog 1915, endast 42 år gammal, varefter det Rönnbladska
sällskapet aldrig mer blev vad det varit. Tvänne lustrer senare
skördades Hugo Rönnblad av liemannen.

Mer än halva tusentalet talroller tolkade Hugo Rönnblad
under sina år i rampens ljus, förutom, som antytts, ett 60-tal större
baritonpartier i operetter och operor.

* *

*



HUR STEN STENSON STEEN FRÄN ESLÖF
KOM TILL.

I de »unga gubbarnas stad», såsom Lund understundom blivit
kallad, vistades »flitigt frotterande sig med varandra», kring
90-talet bland andra bildningstörstande ungdomar numera avlidne
redaktören och skriftställaren John Wigforss och sedermera
teaterdirektören Carl Deurell. Den förre läste inte på någon
särskild examen, men umgicks träget med hela raden »klassiker»
med påföljd, att han snart nog ogenerat både konverserade och
diktade på det ädla romarspråket, medan Deurell, inom
kamratkretsen gemenligen kallad Calle Dull, absolverade en
oklanderlig prilla, fast inte precis »pau en tarmin», och för övrigt
bärgade lager lassvis vid alla möjliga och omöjliga nationsspex.

Emellertid skildes en dag de båda vännernas vägar. Deurell
steg resolut upp på Thespiskärran och satte sig så bekvämt som
möjligt till rätta i den, under det att Wigforss slog sig på att
göra tidningar till en nyhetshungrig allmänhets hugsvalelse.

Med tiden blev Deurell egen direktör och kom någon gång i
seklets början till Halmstad, där John Wigforss då levde och
hade sin varelse och med sin penna piggade upp
spaltfyll-naden i tidningen Halland.

En dag upplät Calle Dull sitt tyngda hjärta på vid gavel för
vännen, bittert klagande över svårigheten att hålla repertoar
—-för tillfället hade han rakt ingen dragande pjäs att servera.

-— Du kunde kanske pröva på ett stycke av mej ?, framkastade
Wigforss, halft på försök. Jag har ett, jag!

— Har du? Låt mej få se på det, då!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stgbg/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free