Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv, varvid hans eget bara blir innebränt. Hans bror, idiot,
har emellertid blivit anklagad därför, och först så småningom
upptäckes den verklige förövaren av brottet. Stycket hade fått
en viss sensationell anstrykning, därigenom att författaren
föreskrivit, att en och samme skådespelare skulle utföra sju olika
roller, nämligen den anklagade, de fem vittnena samt den brottslige
— de enda rollerna utom dessa, förhörsdomaren samt en
vaktknekt, utföras av andra aktörer. Skall detta djärva experiment
icke verka varieté, måste det vara en sällsynt mångsidig
karak-tärsframställare, som skall åtaga sig att levandegöra figurerna.
Han måste behärska såväl den komiska som tragiska genren, ty
inom båda dessa scenkonstens poler röra sig de handlande
personerna.
Den skådespelare, som vid Lindrothska turnén åtagit sig denna
uppgift, var Eric Zachrison, och han lyckades över förväntan.
»Det var verkligen god konst, som presterades i samtliga
figurerna. Högst nådde konstnären kanske i de roller, där han fick
tillfälle att utveckla sin oemotståndliga komik, men även i de
allvarliga illuderade han på ett förträffligt sätt».
Hjalmar Selander hade likaså under spelåret tvänne sejourer.
Under dessa började kritiken alltmera uppskatta Selanders regi
— »omsorgsfull och intelligent» — samt hans trupps »goda
samspel under kunnig ledning». Höstsejouren inleddes med en
Selanders stora trumf, sångspelet Gamla goda tiden med motiv
från Emilie Högqvists Stockholm, däri fru Selma Viklund
skördade mycket bifall. Vidare nyheter voro Shaws Candida, två
danska saker — man lägge kanske märke till Selanders
förkärlek för dansk dramatik! — Rivaler och Jägmästarinnan samt
Sutros John Glaydes ära. Under vårsejouren spelades Somerset
Maugham första gången i Göteborg. Det var Mrs. Dot, vilken
samtidigt gick på Svenska teatern. Nu nådde också Strindbergs
Gillets hemlighet, nära tre decennier efter dess tillkomst och
urpremiär i Stockholm, vår stad. Men som vanligt i Göteborg
gingo inte de goda programmen, utan Selander tog som sista
nyhet en tysk fars, Den nye bankdirektören, som kritiken
visserligen sablade ned, men som publikintresset höll på spellistan
ungefär lika länge som Strindbergs verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
