Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten. Utanför teatern var det vid sjudraget och sedan i
salongen ett sådant där high life, som man med andlös spänning
kan få läsa om i kärleksromanerna från stora världen. Det var
vackra kvinnor i vackra kläder och litet guldinfattning, och
man hade gudilov två ordentliga mellanakter för att få studera
härligheten. Det var minst lika intressant som Wagners
musikaliska saga... Bland annat att se på var också en ny ridå,
av mörkröd sammet, som påstods skola
kosta 3,000 kronor . .. Vidare
konstaterade vi, att Martin fått en riktig
tenorhaka och att han glänste av silver och
strupen av guld ...
På tal om detta senare, skriver samme
kåsör:
Lohengrin-rustningen, vari Martin Öhman
glänser — utom med sin stämma förstås
— har liksom så mycket annat även den
sin historia.
Rekvisitan till Lohengrin beställdes från
Tyskland, och omsider kom det ett par
stora lårar med rustningar, hjälmar och
andra krigiska attribut, lämpliga till att
inrama sagan om Lohengrin och Elsa. Även
Lohengrins silverrustning fanns med. Men
hur det nu var, tyckte man inte om den. Dock, Gustaf Bergman
visste på råd — han som själv hundratals gånger varit den ädle
Gral-riddaren. Och från den tiden hade han kvar sin egen
rustning, som han en gång beställt till sig och som sedan följt
honom. Den var nu också med här i Göteborg. Den togs ner
till teatern, provades och befanns passa alldeles förträffligt för
den nye Lohengrin. Och i den sjöng hr Öhman på premiären
och vann sin seger.
Ja, nu borde väl historien vara slut. Men det är den inte, utan
nu kommer det allra bästa. Efter premiären tackade direktör
Bergman hr Öhman för hans insats i framgången och försäkrade
honom, att han på 25 år inte hört Gral-berättelsen föredragas
så mästerligt, som den nu tolkats av hr Öhman, och till synligt
TEXTORIUS-OLLENDORF
(Teckning av Wallin i O. T.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
