Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STOCKHOLM, SEDT FRÅN MOSEBACKE. STOCKHOLM, VIEW FROM MOSEBACKE.
Ja, de äro verkligen
bortskämda dessa stockholmare. Hur
gå de inte utan vidare förbi det
härliga Slottet, som från sin höjd
STOCKHOLM.
»Härliga stad uppå holmarne sju,
bländande strålar du uti mitt minne.
Gifve jag egde detsamma som du:
Fängslande allvar och lekande sinne,»
suckar skalden, der han låter en brokig rad af glada minnen
passera förbi själens ögon. Minnen
af den vackraste stad Europa eger.
Han ser dess grönskande smycken,
Skeppsholmen och Kastellholmen,
spegla sig i den framåtilande
strömmen, han ser slottet teckna sina rena
linier mot den glödande
aftonhimmelen och ser på andra sidan
Strandvägens mäktiga palats blixtra med
hundratals fönster i solglöden. Han
ser den böljande menniskoströmmen
som korsar Gustaf Adolfs torg i alla
riktningar, dessa menniskor som han
föreställer sig skulle vara så lyckliga
öfver att ega sina bopålar i detta
skönhetscentrum, som heter
Stockholm, men hvilka likgiltigt skynda
hvar åt sitt håll, vana vid det
bländande skådespelet af »nordens
Venedig», badande i solens
purpurvågor. Han sluter ögonen och
grubblar öfver deras likgiltighet.
ENTREE AN
dominerar hela staden, och som med all säkerhet inte har sitt
motstycke i något land. Måhända en och annan stannar och
njuter af dess ärliga, gamla rostfärg, som väl snart den allt
uppslukande moderniseringen skall skrapa bort för att sedan få smeta
på en grådaskig färgton, sådan som redan södra fasaden ståtar
med. Nytt och fräscht, men utan romantik, utan poesi.
Vi gå öfver borggården, den
väldiga gård, på hvilken man skulle
kunna bekvämt bygga ett helt
kvarter af moderna hyreskaserner.
Ah, hvad der!?
Det är en massa menniskor,
som samlat sig för att åse när Hans
Maj:t konungen far ut. Hela vestra
hvalfvet är fyldt af folk, det
vaktposten och slottsknektarne med möda
hålla från den mattbelagda gång,
konungen skall passera. Framför
denna gång står det kungliga
ekipaget med sin läckra
sidenutsmyckning och massa af slipade glasrutor.
Framför detsamma frusta åtta eldiga
hästar, tyglade af kusken deruppe
på den sidenklädda kuskbocken.
Plötsligt öppnas de stora
glasdör-rarne, vaktposten skyldrar gevär
och med ungdomligt spänstiga steg
skyndar det grånade majestätet
genom hopen, vänligt hälsande på hög
och låg.
Utanför på den mindre
borggården hör man kommandorop.
Vakten ställer upp sig och när det
kungliga ekipaget svänger förbi,
5. INGÅNG TILL BRUNKEBERGSTUNNELN.
PASSAGE DE BRUNKEBERG. EINGANG ZUM BRUNKEBERGSTUNNEL.
ENTRANCE TO THE BRUNKEBERG TUNNEL.
:ke.
STOCKHOLM, VUE PRISE DE MOSEBACKE. STOCKHOLM, AUSSICHT VON MOSEBACKE.
t
ljuda dofva trumlivirflar under det vaktmanskapet skyldrar med
sina gevär.
Folket i hvalfvet skingrar sig, och vi gå öfver stora
borggården ut genom det läckra södra hvalfvet med sina charmanta
gipsgjutningar, konstverk af den store Sergel. Till venster ha vi
så slottsparken och midt för den Gustaf III:s staty, den vackraste
staty Stockholm har, och der
bakom ett förtjusande perspektiv af
strömmen, den elegant bebyggda
Blasieholmen, tlen täcka
Skeppsholmen och i ett dunkelt fjärran det
moderna Östermalm med sina
ståtliga palats. Till höger ha vi
Obelisken, rest 1799, och Storkyrkan, den
kyrka i hvilken Sveriges konungar
krönas. Midt för oss ligger det
utifrån sedt obetydliga
Öfverståtliållare-huset, men hvilket inom sig döljer en
den vackraste lilla borggård, något
enskildt hus ännu har. Huset bebos
af öfverståthållaren och är liksom
nästan alla husen i trakten,
döds-dömdt af vandalerna, som svärma
för reglering af gamla staden, utan
att taga i betraktande hur oändligt
mycket af värde och hur mycket
af forntida konst, som vid en slik
reglering skulle få stryka på foten.
Vi gå öfver Stortorget, bekant
från »Stockholms blodbad», förbi
Börsluiset, med sin rad af fönster i
äkta gammal stil, med en massa
små, några tum höga fönsterrutor,
och gå ned till Vesterlånggatan ge-
nom en af dessa knappt en meter breda gränder, som slingra sig
likt ormar genom gamla staden, och följa den lilliga
Vesterlånggatan, Stockholms onekligen lifligaste handelsgata, och
komma så till Jerntorget vid hvilket Riksbanken stänger vår väg
med sin fula grå, men dock tilltalande facad, efter ritningar af
Tessin. Vi komma nu till den lifliga Skeppsbron, med dess
oroligt pulserande, riktigt
storstads-messiga lif. Vi ta’ af åt höger och
trampa nu Slussbron under våra
fotter. Den är gammal, den der
slussen, men förslag är redan å bane att
utvidga den, och väl vore om så
skedde, ty den är långt ifrån
tillfredsställande, då endast fartyg af mindre
typ kunna gå igenom den. Till
höger om oss ha vi Karl XIV Johans
ryttarstaty på sin ovanligt enkla
sockel, till venster breder Saltsjön
ut sin vida yta, bjudande på en
tafla, som i litligliet söker sin make.
Duktiga lastångare trängas med en
hel flottilj af lustfartyg, hvilka
förmedla trafiken med de underbart
vackra omgifningarna, och mellan
alla dessa båtar kila de pigga små
ångsluparne med sina hundratals
passagerare ut till utställningen eller
öfver till södra landet. Midt för oss
reser Katarinahissen sitt jernskelett,
och dit styra vi våra steg. Vi gå
in i en af »korgarne» och efter en
obehaglig knyck lyftas vi som på
mjuka armar i luften, seende
staden liksom sjunka under våra lotter.
6. ÖSTERLÅNGGATAN.
RUE ÖSTERLÅNG. ÖSTERLÅNGSTRASSE. ÖSTERLÅNG STREET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
