Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket omtalade ruinerna af Gustaf III:s slottstanke. De verka
synnerligt pittoreska nu med sina öfvervuxna murar och den rika
vegetationen på bottnen, och det är väl ingen som vid åsynen af dem
inte beklaga att planen såväl med slottet, som den raka vägen
härifrån till Stockholms slott, strandade på ekonomiska skär.
Vi gå vidare genom den härliga parken och komma så ut
på landsvägen och till Ulriksdal.
Var Haga Gustaf III:s älsklingsort, blef Ulriksdal Carl XV:s.
Denne så att säga skapade Ulriksdal och när han lemnade det
för att anträda den resa, hvilken blef hans sista här i lifvet, dog
liksom han den vackra anläggningen äfven.
Den är naturligtvis alls inte förfallen, men tvinande ser
den ut. Icke förty njuter man af att se de dyrbara anläggningarne
med växthus, svandammarne, med små förtjusande broar öfver, och
dunkla krypin här och der. Äfven prydes den vackra parken
af präktiga statyer och statyetter och har gjort det i ännu högre
grad. I parken ligger äfven en efter ritningar af Scholander
uppförd liten kyrka.
Efter att ha besett slottet (ill. 39), hvilket ständigt är
tillgängligt för besökande, och besett dess vackra gobeliner och få
qvarvarande konstföremål, (slottets storartade skatter af
glasmålningar, porsliner och
kuriosa blefvo nemligen
genom Karl XV:s
testamente Nationalmuséets
egendom), kunna vi
bereda oss på en
synnerligt angenäm hemfärd
genom de vackra
alléerna, öfver den glittrande
Brunnsviken och så i
spårvagn genom staden.
Saltsjöbaden (ill. 37),
till hvilket vi per färja
från Karl XII:s torg och
sedan per jernväg från
Stadsgården bege oss
genom en mycket
vacker nejd, är ett af de
ståtligaste
byggnadsföretag i förströelseväg
Sverige har. Det väcker rent af häpnad äfven hos främlingen,,
genom sina ståtliga, slottsliknande byggnader och dyrbara
teras-seringar, sina kajbyggnader och broar. Särdeles imponerande
ter sig hotellet, hvilket ligger på en höjd och speglar sin kolossala
stenmassa i den lugna viken. Men äfven restaurantbyggnaden
med sina smäckra torn tar sig ståtlig ut.
Hit ut skyndar, synnerligast om söndagarne, det borgerliga
Stockholm. Här njuter det af frisk hafsluft och sol och grönska,
här äter det sin middag till varierande pris och promenerar
sedan på de breda, stiliga kajerna, går öfver till holmarne och
njuter medförda håfvor, med få ord: leker badort föi en dag.
Riklig tillgång på präktiga bad finnas naturligtvis och skall
man söka en rekreationsort torde Saltsjöbaden utan gensägelse
i förhållande till elegans vara den billigaste.
Det bästa ha vi gömt till sist: Skansen. Det är nog inte
riktigt, att räkna den till Stockholms omgifningar, ty om något
är sammanvuxet med Stockholm och stockholmarnes lijertan, så
är det väl d:r Hazelius’ skapelse der ute i Djurgårdsbergen.
Det är med verklig undran och förvåning man beträder
Skansens mark, och den första frågan man gör sig är: hur är
det möjligt, att detta är en enda mans skapelse?
Så är det likväl. Innan d:r Hazelius’ skarpa blick fann
det nuvarande Skansområdet, var här en temligen oordnad grön
plats, visserligen alsedd till promenadplats, inhägnad och försedd
med soffor, men i alla fall föga besökt och föga efterlängtad.
Belvedéretornet, nu Breidablick kallad, stod der stort och
imponerande, men man tyckte det var besvärligt att knoga upp för
backarne och fast man kanske längtade att från dess stolta tinnar
se den vackra omgifningen, blef det aldrig af att verkliggöra
önskningen. Intresset för den vackra platsen saknades helt och
hållet.
Det skulle dock blifva annat och det på en jemförelsevis
kort tid.
År 1890 lyckades det den outtröttlige skaparen af Nordiska
muséet att intressera några mecenater att inköpa en stor del af
den härliga platsen och gå i borgen för inköpet af det öfriga
af det önskade området, och så fördes den ena samlingen efter
den andra från Nordiska muséets rika förråd dit upp och
schakt-ningar och terasseringar verkstäldes med febril brådska. Det var
lik en fogel Phcenix den
vackra anläggningen
höjde sig ur intet och
utvecklade sig till hvad
det i närvarande stund
är: ett jätteverk af
rnensk-lig energi och
outtröttliga uppoffringar.
Men det var
naturligt att en sådan vacker
tanke, som låg uti detta
friluftsmuseum, och en
persons aldrig
svalnande intresse för den
tanken, skulle väcka
sympati hos andra, och så
kom det bidrag, dels
penningar och dels
föremål från alla
väderstreck. Man skänkte allt
livad skänkas kunde, och
hehöfde man köpa
något, så stälde sig köpen i flesta fall särdeles gynsamma för
Skansen. Man kan sålunda säga att den är hela Sveriges egendom
och det är kanske det vackraste, det mest tilltalande i den
vackra skapelsen.
Vid ingången från Djurgårdsslätten räknad, har besökaren
först en etnografisk utställning af synnerligen värdefullt slag och
väl värd besök. Tyvärr skyndar man mest förbi densamma för
att hinna allt lockande som i fjerran glänser mot blicken.
Hvad som då först tilltalar en, är Renberget med sina
anspråkslösa inbyggare, som larfva kring i den uppsparkade
jorden eller klättra upp på berget och då och då sticka ut nosen
mellan spjelorna på inhägnaden, för att begärligt sluka de gåfvor
en välvillig allmänhet slösar på dem. Ett stycke derifrån ligga
ett par lappkåtor, hvilkas invånare mycket välvilligt låter en
se deras torftiga, men derför icke mindre lyckliga hem. På
\in-tertiden kan man få se dessa lappar på färd kring området i
sina akjor såsom en bild (ill. 46) visar.
Längre ned åt utställningen till ha vi den nya restauranten
med sina präktiga terasser och den elektriska bergsbanan
utanför. Strax bredvid denna en liten utsökt svandamm med ett
karakteristiskt »fönster» till, en glugg byggd af stora granitblock.
44. BLEKINGE BYGGÅSSTUGA. CABANE DE MOST DE BLEKINGE.
BERGSHUTTE VON BLEKINGE. MOUNTAIN HUT FROM BLEKINGE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
