Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnenas skattkammare och lade nya landskaper
under Sveriges krona: som var sitt tidehvarfs
lärdaste och vittraste krönta hufvud, och som
omgaf sin thron med europeiska ryktbarheter. Det
är väl sannt, att Oxenstjerna och Banér och Horn
och Torstensson och Wrangel hade någon del i
detta fredsslut och de segrar, som beredde det,
segrar, till hvilka Gustaf Adolf sjelf gifvit impuls
och föresyn, men i hennes tid mognade frukterna,
och skörden blef således hennes. Det är Kristina,
den nyckfulla furstinnan, som afsvor de trosläror,
för hvilka hennes store fader blödde och hvilkas
införande i hennes fosterland gjorde hennes
farfars fars storhet: Kristina, den lättsinniga
qvinnan, som kastade bort spiran i Stockholm, för
att vinna en sarkofag i Rom, och knappt hunnit
blifva bofast i ”den eviga staden” innan hon
längtade till Birger Jarls stad tillbaka och ångrade
att hafva afstått sin krona: Kristina, den grymma
qvinnan, som med Messeniernas blod fuktade
trappstegen af den thron, hon öfvergaf, och med
Monaldeschis mord fläckade det enskilta lif, dit
hon flydde. Det är Messeniernas och
Monaldeschis hämnd-ropande minnen som qvälja och
förfölja henne ännu i hjertat af hennes sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
