Note:
Gunnar Hellström died in 1980, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B Församlingar vilkas kyrkoherdar varit assessorer i Stockholms stads konsistorium - Katarina församling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlemmar, dels vid hans arbete för inrättande av en skola i församlingen.
Om skolans inrättande se Björling, Katarina skola..
Arenbeckius var en kraftnatur, som genast med iver kastade sig in. i
arbetet för sin nya församling och som ej utan strid ryggade ett en gång
fattat beslut. Ibland var han ej heller så noga om de medel han valde, blott
ändamålet kunde uppnås. Redan i Carl X Gustafs brev 1654 2.8 om
delningen av Södermalms församling hade bestämts att en kyrka skulle byggas
i S:ta Catharina församling. Grundstenen till den nya kyrkan lades 1656
2.5-och kyrkobygget skulle bedrivas-av en kommitté, bestående av
kyrkvärdarna och sexmännen samt en rådman, med kyrkoherden som ”verkets
preses”. Det skulle ej dröja länge innan Arenbeckius kom ihop sig med
kyrkvärdarna, av vilka bryggareåldermannen, sedermera kämnären
Wickman Andersson kom att bli Arenbeckii främste vedersakare. Wickman
Andersson avgick redan 1656, men brydde sig ej om att redovisa
omhänderhavda medel. Ett par andra kyrkvärdar ”lånade” av kyrkans medel och
blevo avsatta genom överståthållarens ingripande. Detta avskräckte icke
även en följande kyrkvärd att företaga samma manipulationer. Med alla
dessa kom Arenbeckius naturligtvis i delo, ehuru striden utbröt i full låga
först 1665. Under tiden hade emellertid Arenbeckius vid flera tillfällen i
skolfrågan varit i konflikt med konsistorium och 1659 gjorde han sig
skyldig till ett egenmäktigt förfarande, som ställde honom som anklagad
inför det honom ej särdeles bevågna Stockholms stads konsistorium.
Genom ett kungl. brev av 1658 20.5 till domkapitlet i Strängnäs
anbefalldes domkapitlet att till annat pastorat förflytta kyrkoherden i
Huddinge och Brännkyrka Johannes Fernelius, emedan Huddinge pastorat
skulle läggas som annex under Katarina församling för att öka
kyrkoherdens inkomster. Då Fernelius ännu i juli 1659 ej blivit förflyttad beslöt
Arenbeckius taga saken i egna händer och sände den 4 juli sina drängar till
en äng nära Brännkyrka komministergård, tillhörig prästgården i Huddinge,
för att bärga Köet. Fernelius ville helt naturligt ej finna-sig- häri, och då
Arenbeckius senare på dagen kom ridande till ängen blev han överfallen av
Fernelius. Slagsmålet mellan de bägge kyrkoherdarna övergick snatt till en
allmän batalj mellan deras drängar, varvid Arenbeckius avgick med segern
och fick höet med sig hem. Av vittnesmål att döma synes Fernelius vid
tillfället ha varit berusad, han låg i en backe ”bakom flaskan” vid motpartens
ankomst till valplatsen. Arenbeckius fick emellertid ingen glädje av sin
seger. Fernelius drog saken inför både häradsrätten och Stockholms stads
konsistorium och Arenbeckius fann för gott att 1659 22.9 ingå en förlikning,
vari han för sin personliga del avstod från Huddinge. Kort före sin död
förordnade sedan Carl X Gustaf att Huddinge med Brännkyrka skulle
förbliva eget pastorat. Av ärkebiskopen blev emellertid Arenbeckius
suspenderad 1660 10.10, men var åter restituerad 1661 22.2.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
