Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Torg, gator och gränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvet på gatorna i det medeltida Stockholm, ja äfven
under vasakonungarnes tid, skulle sannolikt ej verkat tilldragande
på vår tids bortskämda och öfverförfinade storstadsinbyggare
med deras högt stegrade pretentioner på snygghet och komfort.
Ännu så sent som år 1600 fick Bertil Sigfridsson rätt att
bygga ett korsverkshus »på dynghögen västan till nedanför
grefvinnan Cecilias gård». Mot midten af 1500-talet var antalet
svin, som drefvo omkring lösa på gatorna i själfva staden, så
stort, att rådet 1563 20/3, med anledning af att från »den onde och
svåre stanken, som går af dem, förorsakas inpå sommaren en
svår sjukdom» beslöt, att svinen skulle »upptagas och sändas
ut till de fattiges behof». Endast en eller annan dylik detalj
torde vara nog för att karakterisera tidens gatulif. De smala
gatorna voro efter mörkrets inbrott samt nattetid osäkra, och den
lilla staden genljöd icke sällan af skrål eller dystra nödrop;
sammanstötningar mellan de egentliga stadsborna och främmande
legoknektar voro ej ovanliga. Medeltidshistorien gifver oss
t. o. m. exempel på blodiga strider mellan de svenska och
de tyska borgarne i Stockholm, hvilka senare betydligt tilltagit
i makt och antal. Ganska upplysande för lifvet i staden under
1500-talet är ett långt rättegångsreferat i Tänkeboken, 1551,
fol. 205; däri redogöres på ett målande sätt för sederna i
samhället. Frågan gällde att utröna hvem som mördat en
»pipare som låg död på Smedsgatan utanföre hustru Sibillas krog».
Redan på 1400-talet voro gator och torg åtminstone delvis
stensatta, och sannolikt var hela staden vid nyare tidens
inbrott fullt stenlagd. Det var dock ej tuktade stenar, man
valde till detta ändamål, och endast i undantagsfall lades en
eller annan bit med större stenar. Våra dagars bullrande trafik
med åkdon kände man ej till, och om också hela gatulifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
