Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver sköna qvinnoläppar. Ett förgånget slägte
visste entusiasmera sig för den »sköna dalkullan», »den
täcka blekingskan», ja det har äften existerat »en
andalusiska», ännu omgifven af minnets
aftonrodnad, och de finnas nog äfven nu, både substantivet,
och adjektivet, ehuru man numera med den
stigande kulturen och »gentilessen» är diskret nog
att icke utmärka några vissa med dessa epitet.
Vi tro ej heller att vederbörande skulle känna sig
smickrade af att så der erinras om sin hembygd;
att vara »skön» och »täck» skulle kanske
mottagas, men icke att vara dalkulla och blekingska,
sedan man blifvit stockholmska. Ty det är visst
och sant att metamorfosen härvidlag försiggår
hastigt och oinskränkt. Det dröjer ej mången vecka
innan »flickan från landet» utbytt sin sjalett och
hemväfda klädning, sina landtliga fasoner och
uppriktiga umgängesgåfvor mot den mest fulländade
hufvudstadstoilett, den största kurtisvana och det
der uppmuntrande leendet för alla och för ingen,
som någonsin karaktäriserat damen bakom disken
i sin prydno.
Den stockholmska värdshusflickan skiljer sig
väsentligen från »jungfrun». Ej blott hvad
snyggheten beträffar och toiletten, hvilken är beräknad
att »tjusa karlarne» för hvarje dag, icke endast
om söndagarne. Man kan till och med säga att
inga äro mera slafvinnor under modet än just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
