Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men man akte sig att väcka den slumrande
lejoninnan! Det må vara sant, att då man kommer
från söderns städer med deras brokiga utelif, skrik
och oväsen, man finner vår stad alltför monoton,
tyst och stillsam, liksom om dess gatu- och
ståndstyper icke hade tillräckligt blod i sina ådror.
Dock blir ståndsdamen retad, vare sig af en
häcklande konkurrent, en oförsynt köpare eller näsvis
gatpojke, och nödgas hon tillgripa — vi säga icke
armar och ben — utan tills vidara blott munnen
som nödvärn eller till och med anfallsvapen, så
torde hon godt kunna mäta sig med sydländskan
i stridsfärdighet och stridslust. Orden strömma
då öfver hennes läppar med förvånande fart och
rikedom — och hvilka ord sedan! Intet akademiskt
svenskt lexikon, ingen författares
uppfinningsförmåga, intet landsmåls förråd af allehanda
synonymer uppgår emot hennes djerfva ord — och
äfven satsbildningar. Skulle någonsin den
svenska tribunen blifva en tummelplats för dödliga
fejder, så borde våra riksdags- och folkmötestalare
dessförinnan bevittna de orddueller, som kunna
förekomma vid Munkbron eller på Hötorget, för
att inhemta huru en oratorisk kamp skall skötas
med hänförelse och kraft.
Det är ett märkligt faktum att samma
egenskap finnes hos »ståndsdamerna» i alla länder och
funnits hos dem i alla tider. Den parisiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
