Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den karaktäriseras hufvudsakligen af fyra
egenskaper, hvilkas hemul vi tro att ingen skall jäfva.
Den första är, såsom de bevingade orden lyda:
»att på ett lågt sätt beundra låga saker». Att
då t. ex. en grand seigneur uppträder, icke fästa
sig vid hans öfverlägsna sätt och hållning, utan
vid juvelringen på hans finger, guldberlockerna
på hans väst och snibbarne på hans skor, att då
man kommit hem, med extas reproducera dessa
grannlåter för sin själs ögon och så att säga
andligen knäfalla inför dem, och inför dem allenast,
bevisar ovedersägligen att man utvalt den sämre
delen för den bättre och för egen del snarare
förlorat än vunnit på det nya skådespelet och den
gjorda erfarenheten. Emellertid är det på sådant
vis som mången qvinna af den samhällsklass vi
skildra uppfattar och dömer sin verld.
Den andra egenskapen, nära sammanhängande
med den förra, är att tala om idel skräp. Och
dervid är det en gifven regel, att ju obetydligare
imnehållet är, desto rikare flöda orden. I
allmänhet hafva Evas döttrar den svagheten att, troligen
i förlitande på sin känslas rikedom och
magnetsäkerhet, tänka ganska litet och, troligen till följd
af sin inneboende sympatiska och sociala drift,
tala ganska mycket, hvilka egenskaper, då de
förena sig sinsemellan, verkligen frambringa ett helt
af föga proportionel och harmonisk verkan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
