Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid detta skådespel hafva vi ej kunnat
underlåta att erinra oss — Rafaels sista tafla eller
Transfigurationen. Må man ursäkta oss den höga
liknelsen, men så är också vårt ämne högt. Der uppe,
i öfversta planet, är allt »salighet», der nere åter
är allt »rådlös oro». Hvilka ansträngningar, hvilka
förödmjukelser måste ej ega rum, innan ett ringa
fåtal af aspiranter hinna dit upp och kunna öfverst i
sin visitlåda, så att alla besökande se det, lägga
några (vikna) kort från den stora verldens koryféer och
ett från hennes majestäts hoffröken, som åker
omkring på befallning och gör visiter dussinvis.
Det märkligaste är att samma bevis på »logik»
råder i fråga om comme il faut-verldens upptagna
invånare som i fråga om dess gränsmur gent emot
obehörige. Om somliga kan man väl på pricken
säga hvilken talisman som öppnat för dem dörren:
den enes har varit en lång följd af matsedlar, den
andres en afbetalningsrevers på lång sigt, den
tredjes ett utnämningsbref, den fjerdes ligger gömd
i en dams turnyr. Men om andra trotsar
verkligheten alla tankeansträngningar och enda skälet
tyckes vara — att de äro der. Ej heller kan man
om alla säga att de sjelfva blifvit det ringaste
transfigurerade under transfigurationen, och en för
cynism anlagd observatör skall om sjelfva la haute
volée kunna säga, att sällskapet är »blandadt»
Men äfven det är comme il faut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
