Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvar på bergen. Vi ha nyss beundrat Ibsens
Hedvig, och hennes storhet och död och vår kärlek
till och tårar öfver henne härleda sig just deraf
att hon är en bild af — l’âge ingrat. Derför att
allt der är i utsprickning och förvandling,
erfordrar den en ömmare och delikatare vård, och det
är en sådan hyllning som mest uppmjukar hårda
sinnen och uppfyller tomma hjertan. Den
innehåller också en stor fond af poesi. Det är
fantasibilden som håller på att stiga upp ur kaos, det
är melodien som ännu icke är sjungen.
Att sysselsätta sig med den stockholmska
pensionsflickan är detsamma som att göra en
promenad i en slottspark om arla morgonen. Fogelljud
förnimmas ett efter annat i de ljusnande alléerna
och solen höjer hastig sin skifva öfver hela den
vårdade anläggningen. Men den jungfruliga
stunden varar ej länge — för oss, den qvardröjer
under åratal för henne. Vi glida ned i ålderns kulna
dal, medan hon stiger upp för ungdomens höjd,
och vi trycka hennes lilla hand till farväl, då våra
vägar skiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
