Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle löjtnant Pose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag den härliga dagen vid Siikajoki, där den
präktiga karlen Adlercreutz vann en glänsande
viktoria. — Jag var bara fänrik den tiden och
hett var det om öronen som ett h—te, men vi
störtade kompanivis mot ryssarne och kastade
dem öfverända med bajonetterna och de vände
om och flydde hals öfver hufvud. Kosackerna
voro de sista och till afsked slungade de sina
lansar emot oss, — jag fick ett lansstygn i axeln,
men i stridens hetta kände jag det knappast.
Så blef det afton, och vi sysselsattes att
uppsöka våra sårade ... min gosse, du må tro, ett
slagfält är aldrig för vackert efter en batalj ...
blod, stympade människor och jämmer
öfverallt och segern finner man vara allt för
dyrköpt ... Dock, man vill ej hafva arbetet ogjordt,
Gud signe Adlercreutz som förde oss an den
dagen och många andra gånger också — han
var finne och förstod att slåss för den torfva,
som sett honom födas ... Dock, nederlagens
tid var inne för gamla Finland, allt vidare gick
reträtten mot norr, alldeles som i Kung Karls
tid, alltjämt med fienden i hälarne och snart
stodo vi långt uppe i Österbotten bland dess
gamla pörten. Annat hade det kanhända blifvit
om vi ägt kvar vårt värn i söder, Sveaborg,
som skändligt stals ifrån oss! — Tvy! jag
spottar alltid när jag nämner Cronstedts och
Jägerhorns namn. Att förråda sitt land, det är
lika uselt som att mörda far och mor, — kom
ihåg det, min gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
