Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pepparkaks-Moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess sköna äpplen och päron! Jag hade flere
gånger talat om Gustaf och framställt honom
»som en riktig sagoprins, så vacker var han och
kunskapsrik och vis som en gammal magister».
Brukspatronen log och uppmanade mig att taga
med min prins till »påseende». Han tyckte väl
åtminstone om äpplen och päron. Nästa gång
tog jag också Gustaf med mig. Hans stackars
mormor hade haft ett fasligt bestyr att få honom
riktigt fin, men lyckats ganska väl. Gustaf
slog genast an på brukspatronen. Den liflige
gossens klara blick vittnade om mer än vanlig
intelligens, hans vackra utseende och nästan
stolta hållning ingaf förtroende, och det var
icke svårt att se att här var något att göra af.
På brukspatronens vänliga inbjudning upprepade
vi våra besök allt oftare — han tyckte det var
roligt att studera oss och se hvad vi gingo för.
Så utbröt en skarlakansfeberepidemi på
Söder, och där lågo såväl Gustaf som jag hvar
på sitt håll och vårdades ömt af våra goda
mormödrar. De unga kropparna segrade, döden
vek från våra bäddar och lifvet purprade åter,
ehuru långsamt, våra kinder. Men under den
långa konvalescenstiden hade brukspatron R.
ingalunda glömt sina gossar. Under den
svåraste tiden hade han hvarje morgon, då han
åkte ned till kontoret vid Skeppsbron, stannat
utanför våra portar och sändt betjänten in för
att höra hur det var. Nu, när faran var öfver,
sändes oss rikligt med vin och kraftig mat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
