Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vicomte de Soto Maior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på sista tiden hade han eget hushåll, hvilket
förestods af en hushållerska, och hans
uppassning sköttes för öfrigt af en gammal betjänt
vid namn Ericsson. När den populäre ministern
låg på sin dödsbädd uppvaktades han dagligen
af minnesgoda vänner med blommor, som han
så mycket älskat. Knut Tersmeden, som hvarje
dag gick och efterhörde hans tillstånd, medförde
ständigt friska rosor. En dag, det var tre
dagar före hans död, hade Tersmeden
presenterat honom en stor knippa hvita rosor, af
hvilkas doft den sjuke njöt i långa drag. Bäst
det var, kraflade Soto Maior sig ur sängen och
oklädd som han var, staplade han ut i salongen
och skref på ett kort med stora bokstäfver:
»Avec milles compliments et remerciments —
Soto Maior», De voro de sista ord han skref. —
Därpå ropade han: »Augusta ... trollpacka ...
mäster Ericsson» — bär genast till Nya
Allehanda — vän Tersmed». —
Tre dagar därefter var han död och hans
bortgång väckte verklig saknad i hufvudstaden.
Han blef svept i sin Maltheserriddaredräkt och
de praktfullaste rosor smyckade
blomsterälskarens stoft. Så fick den gamle originelle
sydländingen hvila i den svenska jorden, som han
lärt att älska som sitt andra fädernesland. Han
sade ofta ... »Jag tycka micke om Sverige —
godt folk — fått många vänner — älska vackra
flicka — aldrig resa därifrån — dö i Stockholm».
Han fick sin önskan uppfylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
