Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den historiske skräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egér, rentier. Madame var en gammal fin
kvinna, med bleka drag, som vittnade om en
framfaren skönhet och på de fina, magra
fingrarna blänkte äfven i hvardagslag en mängd
briljantringar. Sins emellan talade det gamla
paret ständigt fransyska, fastän de båda godt
och fullständigt kunde svenska språket, hvilket
dock talades med en viss brytning, som var
mig bekant, ehuru jag ej kunde säga, på hvilket
språk de bröto.
Monsieur Egér var mycket talför och sökte
gärna sällskap. Snart öppnade han
företrädesvis sitt hjärta för mig, som icke hade annat att
göra än promenera och beundra den hänförande
naturen. Och han kunde berätta, vill jag lofva,
de mest vidunderliga historier, riktiga
münchausiader. Vi gjorde långa promenader och han
pratade i ett med sydländingens eld, och —
jag hörde leende på.
Han var född i södra Frankrike, sade han,
i detta undersköna land, som var riddareärans
och trubadurernas vagga. Han var enda barnet
och hans föräldrar dogo när han var tolf år
gammal. En elak onkel, som skulle blifva hans
förmyndare, tog honom då med sig till
Marseille och slängde honom ombord på ett skepp,
som skulle gå till Alexandria och vidare till
Cypern; här på skeppet skulle han utbildas till
sjöman. Men när de så kommo på höjden af
Elba, blefvo de öfverfallna af en marockansk
sjöröfvare, mord och plundring följde, och såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
