Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Snickarkrogen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var med saknad gästerna lämnade det gästfria
hemmet för att återvända till staden. Jag blef
emellertid ombedd att stanna ett par dagar på
Vårby och det är hvad jag under dessa flyende
stunder af Stjernström inhämtade från forna
dagar jag här ber att få meddela.
Min gamle chef, som, oaktadt sin fetma,
var vid god vigör och mycket rörlig, var en
riktig »ottefågel» och bultade på min dörr kl.
5 på morgnarna. Vi skulle ut att gå och pimpla
vatten ur källan — men jag fann snart
morgonpromenaderna förtjusande och följde gärna med.
Gubben stannade ofta midt i backen och pekade
med sitt spanska rör och sade: »Är här inte
vackert och hur annorlunda ser det icke ut här
emot som det var på 1830-talet. Ni ska veta,
min unge vän, att det var ett annat lif den
tiden. Stället hette då »Snickarkrogen» och den
var ett mycket gouteradt utvärdshus där riktigt
förnämt folk höll till. Själfva norra delen af
det gamla värdshuset är kvar i min villa,
uppförd på samma plats och med fasaden åt samma
håll, som förr i tiden. I de stora rummen en
trappa upp fördes då ett gladt lif och serveringen
sköttes af förtjusande Blekingsflickor, i
bindmössor och sina hemlandsdräkter, af hvilka mer
än en gjorde lysande partier, hvaremot andra
åter gingo under i hvirfveln. Och gästerna
bestodo mest af diplomatiska kårens medlemmar,
unga och gamla adelsmän och gardesofficerare,
brukspatroner och grossörer — med ett ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
