Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När Stockholmarne gjorde uppror 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och Manderström, vårt lands dåvarande
utrikesminister, skulle vidare handlägga saken.
Men Manderström synes, af allt att döma, ha
varit en förbåldt klok man, som tyckte att
Sverige egentligen icke hade med »Polens
affärer» att skaffa, utan gärna kunde hålla sig i
skinnet. Hur det verkligen förhöll sig med den
saken kommer väl en gång i dagen, när de
Manderströmska papperen, som förvaras i
Carolina Rediviva i Upsala, öppnas. [1]
När man är ung, när man är sexton år,
bryr man sig icke om politik. Man kan
entusiasmeras af en stor och skön idé, men man
reflekterar icke synnerligen eller grundligt öfver
räckvidden och innebörden af densamma — man
smekes mera af den tilltalande form, den
ikläder sig.
Tidningarnes kartescheld den tiden, de
politiska mötenas ljungande tal — allt sådant
där följde jag icke med. Jag hade andra
intressen. Jag gick på teatrarna om aftnarna,
när jag så hafva kunde, och nöjde mig med
en biljett på fjärde radens sida å kungl. operan.
Detta nöje hade jag äfven bestått mig den
första söndagen i mars 1864 och hade njutit
af Oskar Arnoldsons härliga »Fra Diavolo».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>