Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När Stockholmarne gjorde uppror 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sabelhugg. För resten får man trösta sig med
den gamla frågan: »Hvad hade min son på
galejan att göra?»
Jag var som sagdt också med, gubevars
— med öfverallt! Jag var med vid hörnet af
Fredsgatan och Gustaf Adolfs torg och stod
bredvid polismästare Wallenberg, som lugn
stod och utdelade order. Jag fick nöjet att se,
när författaren Herman Bjursten kom ut i Hotell
Rydbergs portal och, något rörd af drufvans
safter, höll ett ljungande tal för frihet och
människorätt. Wallenberg lyssnade en stund,
men så sade han kärft at mannen vid
sprutslangen:
»Ge’ Bjursten en skvätt, så tiger han väl
medan han sväljer.»
Ordern följdes ögonblickligt. Bjursten fick
vattenstrålen midt i ansiktet. Talaren blef stum,
— frihetsglädjen var afsvalnad. Vatten var
egentligen icke Bjurstens svaga sida.
Och så där framme vid Operakällaren. Där
inne höllos tal för Danmark, för den nordiska
enheten, för friheten, för kriget och för gud
vet allt, och ju mer man skrek desto
godmodigare och mer hjärtevarm blef publiken. Värst
skrek den gamle rabulisten Johan Gabriel Carlén,
och då han slutligen kom ut på torget, flög
han på sin gamle vän och Par Bricollbroder
polismästare Wallenberg, samt kallade denne
för en siciliansk sbirr, som ville bura in svenska
folket i djäfvulska blykammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
