Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Ett hemskt teaterminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver salens golf, hand i hand, gående på
tåspetsarna för att pröfva sin styrka och
uthållighet. En praktblomma i denna fagra krans af
rosor är en ung flicka, som bär namnet Fiken
Dahl. Hon har en fin, smidig figur, som
uppbär ett hufvud med rena drag och oskuldsfulla
ögon, ur hvilka glädjen strålar. Fiken Dahl är
omtyckt af alla inom hela teatern för sitt blida
sätt och vänliga sinnelag. Hon är sin moders
enda stöd, hvilken hitintills varit hennes enda
kärlek.
Men regissörens klocka ringer och alla
skynda ned på scenen för att intaga sina platser.
Jag återvänder till min plats på parkett. Så
går ridån upp och visar Emil Rogbergs präktiga
dekoration, föreställande graftrappan i det
gamla nunneklostret. Ett blåaktigt hemskt sken
hvilar öfver grafhvalfvet med alla dess sarkofager
och grafvar. Det är onödigt att här scen
för scen skildra akten, som de flesta af läsarna
väl känna förut. Bertrand infinner sig och
uppmanar abedissan att med alla förförelsekonster
förmå Robert att bryta den förtrollade
mistelgrenen. Abedissan uppväcker de döda,
grafvarna öppna sig och ut träda de aflidna
abedissorna och nunnorna. De afkasta sina hvita
dok och börja en yrande dans. Så kommer
Robert, och nunnorna täfla om att tjusa honom
med sin kärlek och sina konster. Slutligen slår
klosterkloekan, tiden för andarna att återvända
till sina kalla boningar är inne. Djäflar inkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
