Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Roddarmadammer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort lönt för en kavaljer att söka nedtysta
furierna, ty då fick han strax »sin varma mat»
serverad.
Men tiden skred obevekligt framåt. Jag
tror det var 1857 som de första ångbåtarne
Ägir och Ran började trafikera Djurgården.
Dessa, ganska stora för en så liten trade, lade
till vid Beckholmen, hvarifrån passagerarne
fingo taga sig fram till sin »lustgård». Det
var nog litet krångligt, men stockholmarne
voro stolta öfver sina båda ångbåtar och allt
mera sjönko roddbåtarna i deras aktning. I
början af 1860-talet fingo våra små ångslupar
mera fart och snart växte deras antal till en
hel flottilj. Sen var det ej lönt för madammerna
att konkurrera längre. De öfverallt framilande
»små odjuren» höllo ofta i början på att gå
öfver de gamla träpråmarna och förgäfves var
det som de väderbitna madammerna grälade
och svuro, så att molntapparna kunnat ramla
ned vid deras anatemer öfver nya tiders
dumma påhitt.
Stackars madammer! De ansågo sig såsom
offer för civilisationen och det vore de ju ock.
De hade ju under årtionden släpat ut sig på
roddarbänken för sexstyfrar och treskillingar
banko och nu skulle äfven denna lilla förtjänst
tagas ifrån dem. Men deras minne lefver, som
sagdt, i många roliga historier och anekdoter.
En gång hade ett par båtlag vid
Bomslupstrappan kommit i strid med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
