Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Roddarmadammer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Okvädinsord haglade, och folk stannade på kajen
för att åse kalabaliken. Strax bredvid de
stridande befann sig en ung sjömanspojke,
sysselsatt att tjära sitt fartyg. Han lät emellertid
den långa tjärborsten hvila, för att höra på
grälet. Slutligen steg förbittringen hos en af
gummorna till den grad, att hon bad sin
motpart kyssa sig — ja, hvar vill jag låta osagdt.
Samtidigt drog hon för bättre verkans skull
upp sina kjolar. Nu passade sjömansgossen
på med tjärborsten och gaf gumman en ordentlig
tjärkyss midt i hennes aktergalljon, med den
effekt att striden afstannade under en sista
långrandig svordom, ackompagnerad af åskådarnas
högljudda munterhet.
Än i dag, när någon större örlogsman
från främmande land ligger på Stockholms ström,
kan man få se en och annan af de gamla
roddbåtarna vid bryggorna, väntande på att få föra
ut passagerare till det främmande fartyget, men
båtarnes rodderskor äro af ett helt annat släkte
än förr, det är en ny generation, mer human
och välvillig än den gamla. Den gamla typen
är för alltid borta. Den hör till det Stockholm
som gått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
