Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När “Ulfåsamarschen“ komponerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakta och så hårdare, i takt, en egendomlig
rytm, som härmade pukans dån på afstånd ...
Snart voro alla tio fingrarna med och rytmen
blef allt kraftigare utpräglad. Hedberg och
Ahlgrenson sutto stilla och lyssnade, under det
de sågo på hvarandra. Slutligen vände Söderman
sig om, gick fram till det uppslagna pianot,
satte sig ned och spelade det samma han förut
markerat på fönsterrutan, men nu fullständigt,
med den rikaste färg och karaktär. Därpå
vände han sig om på stolen, såg på Hedberg
och sade leende: — Hm, är du nöjd med det
så här, bror Hedberg? — Hedberg sprang upp
och omfamnade den snillrike kompositören, som
lugnt tillade:
»När vi komma hem skall jag skrifva ut
marschen och sedan återstår blott att
instrumentera den, så är det färdigt.»
Sålunda kom »Ulfåsa-marschen» till, denna
musik som väl skall lefva lika länge som själfva
skådespelet. Denna musik som hänförde icke
blott vid dess första uppförande, utan sedan
under årtionden spelats af hvarje musikkapell
öfver hela landet och ljudit från orglarna vid
de stora kyrkbrudbröllopen på landsbygden,
Hvarför den blifvit så populär är väl därför
att den är så äkta svensk, det är toner ur
själfva folkets själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>