Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - En opera-maskerad för 33 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo sitta emellan var herr af Edholm och
Karl XV. Man sade att någon maskerad ej
förekommit å operan sedan den 16 mars 1792,
då Ankarströms skott fälde en af Sveriges
störste konungar, och att man af pietet för det
minnet ej på nytt borde införa det bruket, utan
fortfarande låta teatern vara ett
sånggudinnornas tempel och inte en vanlig fröjdlokal.
Men det var naturligtvis för sent att ändra,
och fettisdagen kom.
Redan tidigt strålade operafasaden i rikaste
belysning och Gustaf Adolfs torg var fylldt af
ekipager, som aflämnade sina balgäster. Uppför
trapporna, genom rika växtdekorationer,
strömmade masker i granna dyrbara kostymer,
herrarna dock för det mesta i frackdräkt, men här och
där såg man dock en båld riddare, en trubadur
eller ock en enkel men treflig bonde i sin
hemortsdräkt eller ock en glad pjerrot. Alla teaterns
sujetter och äfven dess ungdomar hade fribiljett,
men voro uppmanade att vara kostymerade för
att sätta lif i taflan — hvilket ock efterkoms.
Sålunda var Joh. Jolin kostymerad som
värmlandsbonde och Viktor Dahlgren som
småländing och utförde sina roller på ett
oefterhärmligt sätt.
Snart ljöd musiken och sedan den första
svenska stelheten var bortblåst, befann sig balen
i full gång, fastän det låg en viss förnäm sordin
öfver den ystra glädjen, ty publiken var
verkligen utvald denna gång. Man visste ju äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
