Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Stockholms källare för 50 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stället, och värden, Frans Ludvig Brinck, var
outtröttlig att förorda det bästa. Själf sprang
han mellan borden och serverade, biträdd af
sina kyparpojkar i blå förkläden, hvilka voro
artiga och uppmärksamma, utan att uppmuntras
med drickspengar, hvilket icke brukades af annat
än af gamla rika stamkunder, och då vid jul
och midsommar. »Dufvan» är död för många
år sedan och stenbilden öfver porten lär finnas
på Nordiska museet.
Vid Myntgatan 1, där nu Svanströms
pappersaffär är belägen, låg Sveriges Vapen,
som den tiden innehades af Per Adolf
Hellander. Här höllo Öfverståthållareämbetets herrar
och det högre polisbefälet till. I våningen en
trappa upp brukade den tiden ett sällskap
kalladt »Sångens vänner» samlas en gång i veckan,
och det sällskapet räknade flere af
hufvudstadens bästa röster bland sina medlemmar. Men
enkelheten i trakteringen var lika, en bål punsch
och en sexa till en riksdaler riksgäld — se
där allt.
Skomakarekällaren i n:r 6 Slottsbacken
innehades af Edvard Svensson, och här gick
ofta om aftnarna mera högtidligt till, då
Skomakareämbetet hade sina sammankomster eller
sina små »speljuntor», men för öfrigt var
källaren ett ställe, där man åt billigt och bra,
liksom på de flesta håll den tiden. Jag har just
framför mig en räkning från Sveriges Vapen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
