Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När Karl XII:s staty aftäcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatade läktaren, orsaken till tumultet. Slutligen
anlände en skvadron af Lifgardet till häst och
intog en hotande ställning på Jakobs torg.
Lifgardisterna voro försedda med
»chambrièrer», dessa långa piskor, hvilka begagnas i
ridhusen, och de sågo ganska fruktansvärda ut.
I ett nu kommenderades framåt, och framåt
sprängde ryttarne i fullt traf, sopande framför
sig folkhoparne som förskräckta veko undan.
Framfarten var våldsam och otillbörlig; man
red upp på trottoarerna, och pisksnärtarne
hveno i luften och lämnade efter sig blodiga
märken ...
Så där tedde sig upploppet, när vi, Pousette,
Richard Wagner och jag, utkommo från teatern.
Vi drogo oss ut med husraden framåt
Arsenalsgatan, men här var det stackning, speciellt
föranledd af en skränande pojkhop, drifven af
polisens battonger, så det var omöjligt att på
en stund komma vidare. Ändtligen lyckades
vi komma öfver gatan, men nu hördes skrik,
jämmerrop och hästtraf; det var Lifgardet som
kom i full choc och red omkull allt i sin väg.
Vi följde med i den allmänna flykten och räddade
oss ned i den mörka Warendorffsgatan, men
en pisksnärt hade tagit bort Pousettes höga
cylinderhatt, och Richard Wagner hade tappat
sina galoscher. Förbittringen öfver
»ordningsmaktens» framfart var allmän, och isynnerhet
hade Lifgardet till häst icke den dagen skördat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
