Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Bellmans dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade kring på träden, hvilka stodo i sin
rika sommarskrud eller följde fågelns snabba
flykt i den klara luften. Mannen gick fram förbi
Gröna Lunds värdshus, där mor Lisa stod på
fatbursloftet, men vinkade honom förgäfves;
han var i dag icke i det humöret, han ville
vara ensam och drömma långt bort från
världens glam. Därför sökte han sig en plats som
han visste den tiden ännu var tämligen
folktom, men där unga ekar spredo skugga och
där saltsjöns vågor glittrade mellan de gröna
löfven. Här slog han sig ned, skådade upp
mot den molnfria himlen och drog fram lutan,
som hängde på ett band under rocken. Han
knäppte på strängarna, men det låg sorg i de
svaga tonerna. Han tyckte sitt lif vara
förfeladt, han hade ju blott varit en
rolighetsminister för den stora allmänheten, och nu började
man snart missakta den gamle sångaren: hans
kung, glädjens och snillets kung Gustaf var
död och trumpenhetens, tråkighetens tid hade
gjort sitt intåg, han kände sig led vid hela
världen. Förr sjöng han för snillen som
förstodo honom, nu blef han uppfordrad af en hop
dumt småfolk att improvisera. Här flög ett
smålöje öfver Karl Michaels bleka läppar — han
mindes just epigrammet, som han gjort åt en
den tidens poliskommissarie, hvilken uppmanat
honom att hitta på något roligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
