Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Riddarholmskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstädjan på så sätt återbördades till
stamförvandternas hvilorum.
Men ingen skald strängade vid detta
tillfälle sin lyra för att med milda ackorder hälsa
den landsflyktige Vasadrottens hemkomst i
halfljus morgon. Ämnet hade dock varit lämpligt,
men alla lyrans strängar hade visst vid det
tillfället blifvit rostiga.
Till sist minnes jag en solig eftermiddag
sommaren 1888, då världskongressen af K. F.
U. M. under sin vistelse här samlades i Tyska
kyrkan för att efter luthersk gudstjenst tåga
hän till Riddarholmskyrkan för att hylla den
store troshjältens, som stupade vid Lützen, stoft.
Det långa tåget, bestående mest af grånade män,
skred sakta in under tempelhvalfven. I spetsen
syntes kongressens president grefve Stromberg
och vid hans sida tyska kyrkans herde pastor
Kaiser. Gustavianska grafkoret fylldes till sista
plats af främlingarna från Tysklands flesta
trakter. Hufvudena blottades och kyrkoherde Kaiser
höll ett anslående tal, hvari han tackade Gustaf
den stores minne för den trosfrihet, som nu
under århundraden härskat i hans fädernesland.
Härpå framträdde grefve Stromberg, knäföll vid
sarkofagen och nedlade vid dess fot en
jättekrans af lager med band i de tyska färgerna,
med ett vördnadsfullt tack från alla Tysklands
protestanter. Till sist dånade under hvalfven
Luthers härliga psalm »Vår Gud är oss en
väldig borg», hvarpå alla aflägsnade sig stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
