- Project Runeberg -  Jubileumsverk över ingenjörer utexaminerade från Stockholms Tekniska Institut under åren 1924-1943 /
41

(1944) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gamla skolminnen. Av Ingenjör Nils Hagman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA GAMLA SKOLMINNEN

Av Ingenjör Nils Hagman

Har institutets snabba utveckling medfört någon förändring med avseende på elevernas
trevnad? Var det roligare och trivsammare i de gamla, primitiva och trånga lokalerna på
Regeringsgatan 47? Man gör sig gärna dessa frågor, när man som S.T.I:are av äldre årgång
besöker institutets moderna, ändamålsenliga lokaler i Centrum. Men det är svårt för den,
som inte slitit byxbaken på den nya skolans bänkar, att avgöra om trivseln,
samhörighetskänslan och kamratskapet försvunnit. Kanske har, som en följd av institutets jätteformat,
allt detta ersatts av opersonlig saklighet.

Det var trångt i gamla Regeringsgatan 47, och lärosalarna kanske inte i alla avseenden
motsvarade gängse begrepp om dylika lokaler. Där fanns bl. a. ett dagrum, där rökning
var tillåten. Men rummet var litet och rökarna många, och följden blev en rökridå,
innanför vilken det hördes prat, skratt och pianospel, men endast svagt skymtades diffusa
dim-gestalter omgivna av täta rökslöjor. På avstånd överstigande en halv meter kunde endast
med svårighet mindre föremål urskiljas, vilket bl. a. medförde, att pianisten måste kunna
spela utan noter.

De yngre eleverna trivdes kanske allra bäst. En trappa ned huserade nämligen
Borgarskolan, och en myckenhet av kvinnlig fägring fyllde trappuppgången till stort förfång för
den tekniska undervisning, som skulle bedrivas en trappa högre. När jag är inne på
kapitlet Quinnan, kan jag inte underlåta att erinra om den vackra Märta på konditori Lilla
7:an på Malmskillnadsgatan. Otaliga äro väl de halva fika, som hon under årens lopp
serverat åt törstiga beundrare från S.T.I.

Många av våra gamla lärare äro fortfarande knutna till skolan och det är märkligt att
konstatera hur litet de förändrats med åren. Är det verkligen 15-20 år sedan dessa herrar
sökte inplantera tekniskt vetande i våra mer eller mindre tröga skallar. Minns ni Beckis
med sin Hup, Ludde, Farsan, Lasse med väskan, Moses m. fi.?

Om någon ny elev trodde sig äga några tekniska kunskaper förut, blev han snart tagen
ur den villfarelsen av Beckis, som med någon smått ironisk kommentar hastigt och lustigt
skuffade ned vederbörande till en av de lägre pinnarna på lärdomens branta stege.

Farsan Albihn berättade gärna roliga historier. Repertoaren var inte så stor och varje
ny årsklass fick avlyssna samma historier, som med matematisk regelbundenhet serverats
föregående kullar. I materiallära upprepades varje år samma sketch. Farsan föreläste
om olika träslags användning och dikterade med gravallvarlig röst: »Björkriset användes
till kvastar och fordom även till pedagogiska ändamål.» »Jaja», sa Farsan, »det var förr
det. Nu används det inte — och det märks också.» En annan historia var den om den kloka
hunden, som kunde läsa och som dog, när han fick se en skärgårdsbåt som hette Blidö.

Minns ni matematiklektionerna, där allas vår vän Lasse med av hänförelse darrande
stämma sökte övertyga oss om de matematiska formlernas sublima skönhet. Men hur
många av oss ha följt hans goda råd, som brukade låta så här: »Känner ni eder betryckta,

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sti20/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free