- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
8

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upphovet till stjärndyrkan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mikadon säges härstamma frän solen. De ha således
redan för länge sedan övergått från mån- till sol-kult.
I Kina har man sannolikt tagit detta steg ännu
tidigare och till och med låtit solen bliva manlig. Med
stigande kultur inse alla folk likasom japanerna solens
vida övervägande betydelse. Inkas i Peru, som nätt en
mycket hög civilisation, voro soldyrkare och kallade sig
solens barn, oaktat de bo nära ekvatorn, där
månreligionen, såsom vi strax skola se, har sina trognaste
anhängare.

I närheten av ekvatorn är skillnaden mellan vinter
och sommar i avseende på solens ställning och
temperaturen mycket ringa. Där är fastmer växlingen mellan
fuktiga och torra årstider av avgörande betydelse. Intet
snötäcke höljer under vintern jorden och dödar
växtligheten och minskar därigenom tillgången på
näringsmedel för djur och människor. Ofta inträffar till och
med, i motsats mot hos oss, en nedsättning i
växtligheten vid stor solhöjd på grund av samtidigt inträdande
torka. Solens höjd och solljusets styrka växlar allt för
litet under årets lopp för att ådraga sig
naturmänniskans uppmärksamhet. Däremot växlar där som hos
oss månens ljusstyrka från full till ingen och det under
så korta tider att minnet av den periodiska växlingen
ej hinner förblekna. Även de lågt stående
australnegrerna betjäna sig av månens ljusväxlingar för att
beteckna avlägsnare tider. Någon egentlig tideräkning
ha de naturligtvis icke, då de ej kunna ange hur många
dagar innehållas i en månad. Huru mycket
gynnsammare voro icke folk ställda som förmådde räkna till tio
eller till och med tjugo och hade infört den enkla eller
dubbla dekaden som tidsmått? De kunde ju lätt ange
tiden mellan två av månens kvarter, som ligga sju och
ett halvt dygn från varandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free