- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
52

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans klimatiska betydelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för lufttemperaturen, medan jordytans temperaturväxling
under ett dygn kan uppgå till bortåt 50 grader, i
öknen till ännu mera. Frost inträffar i Sahara ännu i Maj,
då minimitemperaturen når upp till bortåt 50°. Medan
i våra trakter skillnaden mellan den högsta och den
lägsta temperaturen endast i medeltal uppgår till 6 à 7
grader, med ett maximum i Juli av 10,4 grader och ett
minimum i November av 4 grader, fann Hedin under
sin tibetanska resa 1899—1902 en daglig ändring av
19 grader, varvid ingen nämnvärd ändring med höjden
över havet iakttogs.

Följden av denna häftiga temperaturförändring under
dygnets lopp är en söndersprängning av klipporna, som
småningom av den fritt framilande vinden söndermalas
till fint stoft, där växtlighet ej binder marken. På detta
sätt uppstå sandöknarna. Förhållandena i Asiens
ökentrakter ha på senaste tiden på ett målande sätt
skildrats av Sven Hedin. Bergen som sönderfrätts av
sandstormarna likna förfallna ruiner, som stå som
minnesmärken efter ett gammalt högland. Sanden i
Ost-turkestan är så finmalen att den efter en storm kan sväva
i luften under flera dygn, och därav förorsakas
praktfulla röda solnedgångar. Sanden sopas av vinden
tillsamman till långa dyner, som vandra i vindens
riktning. Den är järnhaltig och visar därför en röd,
eller, om den är stoftformig, rödgul färg. Då den
fuktas, antar den en brun till svart färgton. Efter
regnfall sjunker vattnet ned mot dalen och släpar
med sig den fina sanden såsom en slamartad massa.
Denna förvandlas småningom genom avdunstning till en
formbar svart deg som likasom en gletscher långsamt
rör sig utför sluttningarna för att slutligen hamna i
någon stor flat sänka, som den fyller ut. Dylika
slamanhopningar kallas i Persien »kevirer». De torka ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free